Easy
A är ännu en av de filmer vars karaktärer försöker låta som om
de verkligen just hittade på sina djupt genomtänkta, överdrivet
korrekta repliker. Många av de filmerna är väldigt bra och framför
allt väldigt roliga; det är de som får det att fungera. Easy A når
tyvärr inte fram till det. Emma Stone, som spelar huvudrollen Olive
Penderghast, var bra i Zombieland, Superbad och The Help (även om
jag inte tyckte om att hennes karaktär behövdes i den senare), men
här framstår hon hela tiden som lite grann för självmedveten. Hon
pratar som en vuxen, men hon låter som om hon vet det, inte som om
det kommer av sig själv.
Det
är likadant med alla de yngre skådespelarna. Aly Michalka som bästa
kompisen Rhiannon, Amanda Bynes som tokkristna fienden Marianne, Dan
Byrd som gaykompisen Brandon. Penn Badgley som barndomskärleken Todd
klarar sig bäst, kanske för att han inte behöver tillbringa så
mycket tid med att vara en slagfärdig filmunge. Han håller sig till
de allvarligare bitarna, och de är de bästa i Easy A.
Betydligt
mer framgång hittar vi hos de äldre skådespelarna. Även om jag
inte är förtjust i Malcolm McDowells stereotypt auktoritära rektor
så är Olives föräldrar (Stanley Tucci och Patricia Clarkson)
roliga, charmiga, och kanske mina favorit-föräldrar-i-tonårsfilm
någonsin. De påminner inte lite om Junos föräldrar. Vi har också
Thomas Haden Church som Olives favoritlärare och Lisa Kudrow som
hans fru och skolans kurator.
Det här är vuxna som inte är de moralistiska, pekpinneviftande skuggfigurer vi brukar få se. Emma Stones roligaste - och filmens bästa och mest minnesvärda - scener är med Tucci och Clarkson och Bryce Clyde Jenkins som spelar hennes lillebror, och då är hon riktigt rolig. De har den sortens förhållande jag önskar att jag kommer att ha med mina barn. Här ser vi vad Easy A hade kunnat vara.
Det här är vuxna som inte är de moralistiska, pekpinneviftande skuggfigurer vi brukar få se. Emma Stones roligaste - och filmens bästa och mest minnesvärda - scener är med Tucci och Clarkson och Bryce Clyde Jenkins som spelar hennes lillebror, och då är hon riktigt rolig. De har den sortens förhållande jag önskar att jag kommer att ha med mina barn. Här ser vi vad Easy A hade kunnat vara.
Men
de yngres prestationer är inte nog för att få den dit. Den har
sina bra perioder och jag älskar slutscenerna, men den tillbringar
för mycket tid med att försöka vara rolig på ett sätt som inte
passar in och den inte lyckas med.
Historien
rör den härva av lögner som Olive blandar in sig i. Det börjar
med en liten lögn - hon vill inte följa med Rhiannon och hennes
nudistföräldrar och campa så hon påstår att hon har en dejt med
en collegekille. Men det leder till att Rhiannon utgår ifrån att
hon förlorat oskulden, och till sist erkänner Olive något som
aldrig hände, och det hör Marianne som bestämmer sig för att i
sin kristna kärlek börja sprida ryktet om Olive, och så är det
igång.
Homosexuelle
Brandon får nästa briljanta idé: han och Olive ska låtsas att de
haft sex med varandra så att Brandon inte behöver bli utsatt för
homofobi längre. Det krävs en del tjat, men Olive går med på det.
Brandon blir inte den siste. Innan hon riktigt förstått vad hon
gett sig in på har hon blivit ett slags imaginär prostituerad som
tar emot presentkort (alltid presentkort, av någon anledning) för
att låtsas ha haft sex. Det låter som en väldigt bra affärsidé,
men det finns förstås en baksida. Stora slutshamingmaskinen rullar
igång.
Det
är här Easy A börjar bli bra och upprätthåller det ett tag.
Olive bestämmer sig för att anamma det alla säger om henne - om de
tror att hon är en hora ska hon bli den största hora de nånsin
sett. Det gör hon bra, men det belyser också ett grundproblem med
filmens premiss: att en tonårstjej som ser ut som Emma Stone
någonsin var så osynlig och för killar ointressant som hon påstår.
Jag
förstår att och varför skådespelerskor i allmänhet är vackra,
men när rollen särskilt kräver en som inte är överdrivet
attraktiv så kan man väl hitta en sådan? Annars blir det som här
eller i Little Children, där en lika-vacker-som-vanligt Kate Winslet
spelar en oattraktiv förortsmorsa, avundsjuk på den vackra
grannkvinnan. Totalt otroligt. Ge i stället chansen till någon som
inte ser ut som Emma Stone eller Kate Winslet och se vad som dyker
upp.
Det är förstås inte det enda problemet med filmens handling. Olive får så många "kunder" att det måste vara rätt välkänt att hon låtsas ha sex med killar, så vilka är alla de här som tror att hon verkligen är vilt promiskuös? Hur hålls hemligheten? Och varför - som hon själv undrar - dyker det inte upp någon som bara vill dejta henne eller få henne i säng? Vi får aldrig några svar på det.
Det är förstås inte det enda problemet med filmens handling. Olive får så många "kunder" att det måste vara rätt välkänt att hon låtsas ha sex med killar, så vilka är alla de här som tror att hon verkligen är vilt promiskuös? Hur hålls hemligheten? Och varför - som hon själv undrar - dyker det inte upp någon som bara vill dejta henne eller få henne i säng? Vi får aldrig några svar på det.
Easy
A är som bäst när den är allvarlig, och då är den emellanåt
riktigt bra. Slutet, budskapet, karaktärerna, allting funkar. Det
som inte fungerar är att den försöker vara knasigt egensinnigt
rolig, vilket hade kunnat lyckas och göra den bättre, men tyvärr
misslyckas och gör den sämre.