Festen hade en uppförsbacke framför sig om den skulle bli omtyckt av mig. Till att börja med är jag ingen anhängare av Dogme 95. Även bortsett från det omotiverade förbudet av våld och genrefilm (vad nu det senare ska betyda) så låter kyskhetslöftet som en ursäkt för att göra billig film förklädd till finkulturellt manifest. Man kan utan problem göra film som fokuserar på karaktärer och handling utan att följa några påhittade trossatser, och det finns ingen anledning att artificiellt begränsa sig. När dessutom inte ens Festen, den första Dogme 95-filmen, lyckas följa reglerna (våld förekommer och vid ett tillfälle täcktes ett fönster över med ett lakan) så blir det svårt att ta dem på allvar.
Med det sagt vill jag ändå framhålla att det fungerar hyggligt väl i Festen. I stället för att låta sig fjättras av den handhållna kameran använder de den effektivt och lyckas uppnå sådant som är svårt att göra med stativ, tripoder och vagnar. Jag satt inte och längtade efter bakgrundsmusik eller specialeffekter, även om det fanns ett tillfälle eller två då filmupplevelsen hade mått bra av lite ordentlig ljussättning.
Vidare har jag fått den här filmen rekommenderad från många olika ställen och Filmtipset har genomgående hävdat att den är en femma för mig. Hur kunde den rimligen vara så bra som det påstås? Vad skulle egentligen hända som var så coolt att det rättfärdigade alla dessa hyllningar, till och med från människor som knappt tittar på film? Förväntningarna var så hårt uppskruvade att till och med jag tyckte de var orimliga.
Det är hindren som Festen måste ta sig över, och i början av filmen verkade det som om den skulle misslyckas. Jag hade redan börjat formulera recensionen i huvudet ("medan jag kan uppskatta den tekniska skickligheten lyckas historien aldrig gripa mig") när allting plötsligt förändrades och historien började, just, gripa mig.
Det är väldigt svårt att skriva om Festen, för jag vill inte berätta något om den. Jag visste ytterst lite om handlingen innan jag började titta och jag tror att det med god marginal är det bästa sättet att se filmen, så jag vill inte förstöra för läsare som har den här upplevelsen framför sig. Därför tänker jag inte - hur det än kliar i fingrarna - säga ett ord om karaktärer eller repliker eller skeenden utom för att säga att Festen egentligen handlar om människor som hamnar i en totalt omöjlig situation, en situation för vilken det inte finns några sociala regler alls, och hur de reagerar. Eller låter bli att reagera.
Festen är en fantastisk film som jag misstänker bara kommer att bli bättre när jag har låtit filmen bubbla runt i hjärnan ett tag och sett den ett par gånger till. Varje gång kommer jag att önska att det var första gången och att jag inte hade den blekaste om vad jag skulle få vara med om.
26/5: THX 1138 (1971)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar