Föreställ dig följande: Du är en vacker kvinna som uppvaktas av en man som du föraktar. Du följer ändå med honom hem men stormar sedermera ut ur huset, tyvärr så hastigt att du blir påkörd precis utanför porten. Mannen, som är kirurg, drar in dig i huset, upptäcker att dina ben behöver amputeras och sköter om den saken själv, i källaren. Där håller han dig instängd och passar på att amputera dina armar också. Du är nu fullständigt i hans våld.
Vad gör du? Om du svarar att du förnedrar honom så mycket du kan och tar varje chans att verbalt kastrera honom, då kommer du att känna igen dig i Helena (Sherilyn Fenn). Då kommer du antagligen också att acceptera att en framgångsrik kirurg som ser ut som Julian Sands anno 1993 är ofrivilligt singel, och Boxing Helena kanske är en hygglig film på din planet.
För oss som lever på Jorden är Boxing Helena ett missfoster. Här kommer en tvångsamputerad kvinna som är helt beroende av sin mentalsjuke kidnappare troligen inte att göra sitt bästa för att göra honom förbannad och driva honom till att bevisa sin manlighet genom ytterligare våldsdåd. Här existerar Stockholmssyndromet, och här kan Julian Sands få en dejt om han vill.
Filmen beskrivs kanske bäst som en könsreverserad Antichrist. Där Lars von Trier hade en man som mentalt torterade en kvinna och en kvinna som fysiskt torterade en man har Jennifer Lynch (Davids dotter) sin titelkaraktär som försöker göra kidnapparen ännu galnare medan han håller henne fängslad och hugger av hennes lemmar. Jag tyckte inte om Antichrist heller, men den ligger långt före Boxing Helena.
Boxing Helena vet inte vad den ska göra med sitt tunna koncept och trycker därför in ett par sidospår som inte tjänar mycket till. Framför allt sekvenserna som behandlar läkarens barndom är meningslösa; de kunde antingen uteslutits eller drivits bra mycket längre. Nu simmar de ensamma.
Slutet är fegt och nästan orimligt klichéartat. Manusförfattarna Philippe Caland och Jennifer Lynch har båda två tillgång till fullt tillräckligt med filmerfarenhet för att veta att det finns ett slut som är totalförbjudet. Boxing Helena bryter det förbudet, kanske i förhoppning om att om man gör något tillräckligt dåligt så slår det runt och blir bra igen. Så funkar det inte.
31/5: Limitless (2011)
1 kommentar:
Asch, utan förvarning så spoilar du en höjdarfilm som jag aldrig tänkt se.
För jag antar att Helena vaknar upp efter olyckan och inser att allt efter det var en dröm?
Skicka en kommentar