Prince of Darkness är en bra idé som slösades bort på ett dåligt genomförande. I källaren till en amerikansk kyrka finns en tvåtusen år gammal cylinder, låst från insidan, som innehåller en grön vätska. Kyrkans präst (Donald Pleasence) kontaktar en universitetsprofessor (Victor Wong) för att undersöka cylindern och vätskan. Enligt inskriptionerna innehåller cylindern djävulen själv.
Professorn tillkallar ett gäng studenter och de inkvarterar sig i kyrkan för att vetenskapligt undersöka Satan och - om möjligt - besegra honom. I kyrkan hemsöks de av snarlika mardrömmar som förändras lite grann från natt till natt. De upptäcker att det i själva verket är sändningar från framtiden. Drömmarna ändras för att professorn och studenterna ständigt förändrar framtiden genom sitt arbete och allt de lär sig.
Så här långt är Prince of Darkness fascinerande, men härifrån verkar det som om John Carpenter (mannen bakom så många filmer med goda idéer som förtjänade bättre) inte visste vad han skulle göra med sin historia. Prince of Darkness blir snabbt en ganska formulaisk skräckfilm med karaktärer som blir besatta av demoner och jagas av monster. Donald Pleasence vet som vanligt vad han håller på med (få skådespelare är lika skickliga som han på vara bra i dåliga filmer) men de andra skådespelarna lämnar en hel del övrigt att önska. Jag får aldrig intrycket att jag tittar på människor, utan på skådespelare som låtsas vara människor. Samtidigt är drömsekvenserna mycket effektfulla och stämningen i kyrkkällaren kan skäras med kniv.
Jag tycker att bra idéer har ett eget värde, så därför vill jag inte kalla Prince of Darkness dålig. Härmed önskar jag officiellt att den görs om med specialeffekter anno 2011, en bättre uppsättning skådespelare och en andra halva som inte hade kunnat utgöra andra halvan av nästan vilken skräckfilm som helst.
27/5: Kejsarn av Portugallien (1992)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar