I dag tillhör George Lucas det gamla gardet i Hollywood. Han har varit bisarrt rik sen 1977 och det var nog ungefär då som nån sist sa emot honom, i alla fall nån som hade jobbet kvar fem minuter senare, men 1971 var han bara en tjugosjuåring som lyckats få chansen att göra riktig film av ett projekt från studietiden. Enligt legenden tog han på sig en kostym och bara knallade in på Warner Bros; vakterna stoppade honom inte för ingen som inte hade där att göra skulle se så självsäker ut.
Hur det än må vara med den saken så formade THX 1138 filmhistorien på ett sätt som få filmer lyckats med. Francis Ford Coppola hade lånat pengar från Warner för att finansiera en rad filmer och när de såg manuskripten - THX 1138 bland dem - krävde de pengarna tillbaka. För att täcka skulden blev Coppola tvungen att göra en liten film vid namn The Godfather. Och Lucas, han började pyssla med ett projekt som då fortfarande kallades för The Journal of the Whills. Sex år senare hade det bytt namn till Star Wars och resten är historia. När Lucasfilm senare utvecklade krav på ljudsystemen i biografer kallades de för THX.
Själva filmen då? Inte i klass med sin kulturella effekt, men det är inte svårt att se att folket bakom den skulle göra stora saker i framtiden. THX 1138 utspelar sig i ett underjordiskt diktatoriskt samhälle där sex är förbjudet och droger obligatoriska. Alla har namn som THX 1138 (Robert Duvall) och SEN 5241 (Donald Pleasence) och tillber en gud som heter OMM 0910.
THX bor ihop med LUH 3417 (Maggie McOmie) som själv slutar ta de obligatoriska drogerna och ser till att THX tar sockerpiller i stället. Det slutar naturligtvis med elände och THX fängslas.
Det är i fängelset som filmen bryter ny visuell mark. Fängelset är en helt vit och till synes gränslös värld. Det finns inga väggar utan det tomma vita tycks sträcka sig åt alla håll. Fångarna bär också vitt men är inte fjättrade utan kan röra sig som de vill. THX och SEN (som också hamnat i fängelse) smider flyktplaner och bestämmer sig för att helt enkelt gå i en riktning tills de stöter på något.
Det vita fängelset är en fantastisk syn som jag önskar att jag fått chansen att se på bio. I THX 1138:s värld är frihet och fångenskap omvänd. Karaktärerna lever normalt i en underjordisk trång stad, fängslade av tusentals regler. Nu är de i stället i en värld av oändlig rörelsefrihet, vilket kallas för fängelse.
THX 1138:s vision i bild och ljud är dess styrka snarare än handlingen, även om jag roades av scenen där polisen slutar jaga en brottsling sekunder innan de griper honom eftersom jakten i det ögonblicket överskridit deras budget. Sådana små inlägg finns här och var, men det är inte det som fastnar i minnet. Det som fastnar är det vita fängelset och hur karaktärerna pratar i denna nerdrogade framtid: som om de måste tänka efter för att komma på vad "och" heter.
2/6: The Invisible Man (1933)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar