Ben Affleck är en av modern films mest underskattade. Hans dåliga rykte kommer sig av att han hade ett omskrivet förhållande med Jennifer Lopez och att han valde att göra en rad filmer av diskutabel kvalité: Armageddon, Pearl Harbor, Phantoms... Vi ska inte glömma att det är samme man som tillsammans med Matt Damon skrev ett Oscarbelönat manus till Good Will Hunting. Hans regidebut Gone Baby Gone var fullständigt fantastisk och en av de smartaste filmer jag sett på länge, och om hans andra verk The Town inte når upp till riktigt samma nivå så är det inget underbetyg.
Här har Affleck själv tagit huvudrollen som Douglas MacRay, en produkt av Bostons brottslingtäta stadsdel Charlestown. Hans far (Chris Cooper) sitter i fängelse på fem livstidsstraff, hans mor försvann när han var sex år gammal, och tillsammans med sina barndomsvänner Jem (Jeremy Renner), Dez (Owen Burke) och Gloans (Slaine) drygar han ut arbetarlönen genom att råna banker och värdetransporter.
Jem, som en gång tog nio år i fängelse för ett mord han begick för att rädda Dougs liv, är gängets hetsporre och under ett bankrån bryter han en hård regel när han tar bankdirektören Claire (Rebecca Hall) som gisslan tills de kommit undan. När de släppt henne upptäcker de att hon bor i samma kvarter som de. De kommer att stöta på henne vare sig de vill eller inte och de litar tydligen inte på sin maskering, för de börjar hålla henne under uppsikt. Det leder till ett slumpartat samtal mellan Doug och Claire på en tvättomat som Doug, av anledningar som varken han eller tittaren tillfullo förstår, låter utvecklas till ett förhållande. Doug har alldeles för många hemligheter nu. Hans vänner får inte veta att han träffar Claire, hon får inte veta vem han är, han måste hålla sig borta från polisen som mycket väl vet vad han är för en.
Samtidigt planerar gänget ett nytt rån och den åldrade gangstern Fergie the Florist (den framlidne Pete Postlethwaite i ännu en av de biroller han gör något unikt av) vill ha dem till det stora jobbet som alla brottslingar drömmer om. Doug ser en äldre generation brottslingar bakom sig och en yngre framför sig, och börjar ifrågasätta om han vill fortsätta bidra till den kedjan.
The Town är besynnerligt ojämn. Den har välgjorda dramatiska scener där spänningen växer ur samspelet mellan karaktärer som alla har hemligheter för varandra, men utrymmena mellan dem fyller den med i och för sig spännande biljaktscener och betydligt tråkigare eldstrider där automatelden flödar men ingen tycks bli skadad. Jeremy Renners karaktär har ett eget djup och gav honom en Oscarnominering, men titt som tätt förvandlas han till den utsedde idioten vars irrationella förkärlek för att spruta hett bly sätter rånarna i onödiga knipor. Det finns många sätt för ett rån att gå fel, så varför valde Affleck och de andra manusförfattarna att göra Jem till en oförklarlig galning, brottsveteran som han är?
Men allt är förlåtet när kulorna slutar flyga och Affleck visar sina färdigheter. Under slutscenerna sätter han skickligt upp våra förväntningar och vänder sedan på dem. Det finns bara två sätt att avsluta en historia som denna, men The Town väljer ett tredje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar