Daniel Burros var en intelligent judisk yngling som utmärkte sig i skolan och drömde om en militär karriär. I stället drev han in i politikens extremhöger, gick med i det amerikanska nazistpartiet och blev rekryterare för Ku Klux Klan. 1965 avslöjades han som jude i New York Times och samma dag tog han livet av sig.
Hans historia inspirerade The Believer. Liksom Daniel Burros är Danny Balint (Ryan Gosling) judisk antisemit och före detta briljant yeshiva-elev, och även Balint förföljs av en reporter som tror sig känna till hans bakgrund. Själv håller han det naturligtvis noggrant hemligt även om ledtrådar ibland slipper ut. Han är inte som sina meningsfränder, varken som den respekterade Curtis Zampf (Billy Zane) som vill att rörelsen ska lämna rasism och hat bakom sig för att kunna nå ut med sitt budskap i en förändrad värld, eller som de brutala och okunniga råskinn han omger sig med.
Danny är smart och påläst. Det går inte att ställa honom mot väggen; vilken fråga man än ställer så har han redan funderat ut svaret långt i förväg. Han kan hebreiska, förstår torah, och har en insikt i judendomen som ingen av de andra någonsin kommer att nå, eller har intresse av att nå. Det gör Danny frustrerad. När de vandaliserar en synagoga förstår han precis vad det är de gör, medan de andra bara förstör utan att tänka. Vad betyder deras hat om de inte vet vad de hatar? På så vis påminner han om Adolf Eichmann (vilket han också själv nämner), både verklighetens förintelsearkitekt och Stanley Tuccis roll i den fantastiska Conspiracy; även Eichmann gjorde sitt bästa för att studera det folk han försökte utrota.
Men Danny är inte bara en ordens krigare. Han lyfter tyngder och han vet hur man slåss, vilket han gör med en naken brutalitet som inte tillåter någon tvekan. På så vis får han respekt både från Curtis Zampf och från de vilda unga män som förnekar förintelsen och vill se judarna krossade och blodiga. Tillsammans med de senare åker han till ett läger på landet där unga nazister får lära sig slåss och använda vapen medan de föreläser för varandra om judendomens ondska.
Han utmärker sig inför Curtis Zampf och Lina Moebius (Theresa Russell), och han inleder ett förhållande med Linas dotter Carla (Summer Phoenix). Curtis och Lina vill att han ska bli talesman för den nya sortens fascistiska rörelse, och Carla vill att han ska lära henne hebreiska och judiska seder. Samtidigt stöter han på gamla kompisar från barndomen, andra yeshiva-elever. Danny var en oortodox fritänkare i skolan och deras gamla debatter vaknar genast till liv igen.
Det förväntade slutet på en historia som denna är att huvudpersonen omvänds, lämnar nazismen och börjar sona sitt gamla liv. Vi såg det förstöra The Chamber men The Believer är en mycket smartare och originellare film än så. Den vet att Danny är en fundamentalt konfliktfylld person, och den vet att så djupa konflikter inte löses genom en enda magisk nyckel, oavsett vad hollywoodsk poppsykologi anser om saken. Danny pratar snabbt och väl, så snabbt och så väl att vi nästan inte märker att det mesta han säger inte går ihop. Utom när han filosoferar kring religion och judendomens innersta väsen; då tror vi på att det är detta han tror. Han visar oss sitt innersta och det fängslar oss.
Jag har tillräckligt med religionsstudier bakom mig för att finna The Believer enormt tankeväckande. Den fick mig att tänka medan jag såg den, jag har tänkt på den oavbrutet sedan jag såg den och medan jag skriver denna recension arbetar min hjärna på att formulera om mina tankar till ord som är förståeliga för andra. Danny säger saker jag själv tänkt, men även när han säger saker som befinner sig långt ifrån min verklighet ger han mig insikt i sin egen värld.
Min fascination för Ryan Gosling fortsätter. Han tycks medvetet välja filmer som utmanar honom, filmer med roller som är nästan omöjliga att spela: Lars and the Real Girl, Drive, The Believer. Här har han skapat en karaktär som går balansgång mellan att vara vidrig och begriplig, intagande och frånstötande, fjärran och smärtsamt närliggande. The Believer roterar runt honom och han gör den till något underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar