När den Blair Witch Project-inspirerade trenden slutligen dör och vi slipper lida oss igenom fler skakiga filmer som försöker upprätthålla den sällan trovärdiga illusionen att en av karaktärerna filmat det vi får se kommer jag att engagera en fyrtiomannaorkester och bjuda till bankett. Gimmicken fungerar inte ofta och till och med när den gör det önskar jag att jag slapp den.
Paranormal Activity är ett bra exempel. Marknadsföringen försökte låtsas att det rörde sig om en sann historia och man döpte till och med sina karaktärer efter skådespelarna, men det blir rätt kvickt uppenbart att det här är lika påhittat som de många inspirationskällorna.
Det unga paret Katie (Katie Featherston) och Micah (Micah Sloat) har precis flyttat in i ett radhus, vilket är en klassisk skräckfilmsöppning. Just här är det dock helt onödigt eftersom demonen (hoppsan, spoiler) tydligen hängt med Katie sen hon var liten och nu följt efter till det nya huset. Här driver den dock sitt game till helt nya höjder vilket Micah fångar med sin videokamera som han monterar upp varje natt trots att han inte tror på Katies historier.
Dörrar börjar röra sig av sig själva, mystiska ljud hörs och Katie går i sömnen. De får råd av ett medium (Mark Fredrichs) och försöker nå en demonolog för att få ett expertutlåtande, vilket låter som ett typiskt fall av skit in, skit ut. Väldigt lite händer som vi inte sett förr, oftast i bättre filmer, och även om den monterade videokameran fungerar hyggligt så blir det sedvanligt parodiskt så fort det är dag och Micah knallar omkring med den i handen. De flesta hade slutat filma i situationer där Micah bara fortsätter, men den bräckliga illusionen måste upprätthållas.
Demonen blir allt jobbigare och Katie påverkas både fysiskt och psykiskt. Det finns dock en gräns för hur länge man kan hålla på att stegra en sån här historia och när Paranormal Activity når den gränsen har filmen ingen aning om vad den ska hitta på. Slutet sker enbart av utmattning och inget av de tre olika sluten som filmades ger någon tillfredsställelse. Jag tror inte ens att de valde det bästa av dem.
Paranormal Activity är orimlig, inte otäck, och oftast tråkig. Den hade blivit bättre om den inte hade varit i darrig låtsasdokumentärstil, men den hade förmodligen aldrig blivit bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar