Det här är en sån film som hade varit jätterolig om det hade funnits minsta antydan att den inte var på hundra procent allvar. Det gör filmupplevelsen inkongruent med sig själv; tittaren vill skratta men finner ingenting att skratta åt.
Historien framförs så seriöst som möjligt, vilket måste vara svårt med tanke på dess innehåll. Class of 1999 utspelar sig i den dåvarande framtiden där skolvåld rasar så obegränsat att skolorna är krigszoner, varenda dörr har en metalldetektor (vår tonårige huvudperson kommer bara igenom därför att han har intyg på att han har granatsplitter i bålen), och det är gängen som styr skolan. Varför någon bryr sig om att gå till skolan alls har jag inte klart för mig, jag kanske blinkade när det förklarades.
Dr Miles Langford (Malcolm McDowell, och hur den mannen lyckas hamna i skräpfilm efter skräpfilm är en annan fråga jag gärna skulle veta svaret på) är rektor på Kennedy High School och hjärtligt trött på situationen. Jag vet inte vad jag hade gjort i hans läge, men eftersom dr Langford är mycket coolare än jag kontaktar han en militär robotexpert, dr Robert Forrest (Stacy Keach). Dr Forrest förser skolan med tre människoliknande androidlärare.
De tre robotarna håller lektioner och löser alla disciplinproblem med våld. Skolans säkerhetsvakter finner det lättare att lämna över missdådare till dem än att sköta om saken själva. Deras extravaganser blir allt våldsammare och grövre och misstankar väcks bland eleverna. Cody Culp (Bradley Gregg) och hans flickvän Christy (Traci Lind) bryter sig in i de nya lärarnas hem och finner bevis för att de inte är vad de utger sig för (den kvinnliga läraren har till exempel inte matchande trosor och bh; hon är uppenbarligen en mördarrobot).
Cody lyckas samla eleverna runt sig och det hela urartar i en skott- och explosionsorgie där de tre robotarna visar att de tydligen bestyckades tungt av militären innan de skaffade sig nya karriärer inom utbildningssektorn, och ingen brydde sig om att ta ifrån dem kulsprutor och missiler. Innan dess har stackars Bradley Gregg tvingats uttala en replik som är så totalt fel för hans karaktär att inte en skådespelare i världen hade kunnat göra ett bättre jobb.
Det låter som en medvetet larvig actionkomedi, gjord i kitschig over-the-top-stil, och om den hade varit sådan hade jag säkert haft glada minnen av den. Som den är sitter man mest och undrar huruvida någon läste manus innan de började filma.
1 kommentar:
Den har ju fått en uppföljare åtminstone! :)
Skicka en kommentar