1945 släpptes de enda två atombomber som använts i krig. Få förstod hur kraftfulla de här vapnen var och vilka effekter den kvardröjande strålningen skulle få. När det stod klart blev kärnvapen och radioaktivitet sin tids spöke, och som vanligt sög skräckgenren upp denna zeitgeist och tog på sig att kanalisera mänsklighetens ångest. Atombombsprover fick allehanda varelser att växa och mutera till fasansfulla filmmonster, och därmed gav femtiotalet oss en lång rad monsterfilmer som i dag är mindre otäcka än lustiga men ändå framstår som symboler för sin tid.
Tarantula må inte vara en av de bästa, men den är ovanlig i det att det den här gången faktiskt inte är radioaktivitet som orsakat allt elände. Titelns spindel är i stället resultatet av biologisk forskning. Professor Gerald Deemer (Leo G. Carroll) har uppfunnit en näringsvätska som kan lösa problemet med världssvälten, men den får hans försöksdjur - varav en fågelspindel - att växa okontrollerat. När vätskan testas på människor (frivilliga, bör påpekas) blir en av dem galen och slår sönder labbet så att fågelspindeln kan rymma. Den växer till gigantisk storlek - och jag menar verkligen gigantisk, Shelob har ingenting att komma med mot Tarantulas spindel, den är större än flera hus jag känner väl - och börjar äta boskap.
Doktor Matt Hastings (John Agar) är en typisk femtiotalsvetenskapsmanfilmhjälte och han arbetar tillsammans med Stephanie Clayton (Mara Corday), en typisk snygg femtiotalsvetenskapsmanassistent. De undersöker mysteriet med den döda boskapen, spårar och upptäcker spindeln, och försöker döda den.
Tarantulas monster spelades av en riktig spindel som dirigerades med luftstrålar så att den rörde sig på rätt sätt över ett miniatyrlandskap. Det var inte lätt att få den att göra rätt; regissören Jack Arnold hade väldigt klara visioner om hur han ville att den skulle dyka upp över en kulle eller ett hus och det var bara att fortsätta blåsa den åt rätt håll tills den råkade göra som han ville.
En anledning till att jag såg den här filmen var att en ung och okänd Clint Eastwood spelar en av jetpiloterna som deltar i slutstriden mot spindeln. Jag blev därför rätt besviken när det visade sig att han bär syrgasmask så fort han är i bild och det är omöjligt att avgöra vem han är. Men där är han i alla fall, den blivande legenden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar