Den 20 januari 1942 stod Europa i brand. Både Stalingrad och El Alamein låg fortfarande i framtiden och världens öde stod och vägde. Ingendera sidan kunde förutspå vem som skulle segra, och alla resurser man kunde uppbringa kastades in i kampen. Då samlades femton nazister i Wannsee utanför Berlin för en kort konferens med ett enda syfte: att planera judeutrotningen. I två timmar diskuterade de den bästa metoden för att utföra folkmord, och så fort mötet var avslutat sattes deras planer i verket.
Protokoll skrevs och sändes ut till deltagarna. När det blev tydligt hur kriget skulle sluta förstördes alla dessa protokoll tillsammans med alla andra dokument som man inte längre ville kännas vid. Alla utom ett, det som hade skickats till utrikesministeriets biträdande statssekreterare Martin Luther. Conspiracy bygger på det protokollets innehåll.
Det är en kuslig upplevelse. Adolf Eichmann (Stanley Tucci) har arrangerat mötet, och allt måste vara perfekt. Mat, dryck, tjänstefolk, allt ska flyta perfekt när det väl är dags. Att det rör sig om massmord märks inte ens; för de här människorna är det bara ett affärsmöte.
Deltagarna anländer och hälsar på varandra. De arbetar alla för den regim som i dag är själva symbolen för ondska, men bortsett från att de gör hitlerhälsningar förefaller de bedövande normala. Ändå är de inte skrivbordsriddare. Flera av de här männen har dödat med sina egna händer, inte bara med befallningar och signaturer. De vet precis varför de är här och det stör dem inte.
Mötet inleds. Ordförande Reinhard Heydrich (Kenneth Branagh) går igenom varför de är där och vad de ska besluta om. Sekreteraren Eichmann går igenom bakgrunden: olika metoder för sterilisering och avrättning, hur många judar som finns i det tyska riket, hur många de räknar med att få ansvar för allt eftersom deras erövringar fortsätter. Alla närvarande förstår vilket stort logistiskt projekt det är att döda så många, om det nu är det man ska göra.
Det finns mycket lite dramatik i Conspiracy och det är just bristen på dramatik som ger kalla kårar. Det borde vara fruktansvärt, blodigt, skakande, men det är bara vanliga människor som sitter och diskuterar ett ambitiöst projekt. Det är bråk mellan departementen och kontorspolitik, det är olika slags människor som vill olika saker, precis som vilket möte som helst. Enda skillnaden är att det här mötet slutade med miljoner människors död, men det hade man inte kunnat gissa av deltagarnas ansikten.
Det finns inte en enda ens halvgod karaktär i Conspiracy; de är alla vidriga kräk. Det gör att de få karaktärer som inte är fullt lika vidriga som de andra framstår som direkt sympatiska. Colin Firth gör sin bästa roll (i en karriär full av fantastiska skådespelarprestationer) som jur dr Wilhelm Stuckart, en av dem som skrev Tysklands raslagar. Han vill sterilisera varenda jude, hatar judar för att de är listiga och företagsamma, och vill skriva stenhårda lagar för att förtrycka dem. I den här filmen är han det närmaste den kommer en hjälte, för de andra vill mörda judarna, ser dem som undermänskliga skadedjur och bryr sig inte ett dugg om lagarna.
Stuckart är intelligent, bildad, rationell och sänker sig inte till massmördarnas nivå. Allt ska göras inom lagens råmärken för det tyska folket ska inte förfalla till barbariska skurkar, inte så länge Stuckart kan göra något åt det. Vi hatar den insinuante Gerhard Klopfer (Ian McNeice), inte den vältalige Stuckart trots att han är och förblir en satans nazist.
Detta är Conspiracys sanna geni. Det ger oss en titt inuti det riktiga Nazityskland, som inte bara bestod av marscherande män i svarta uniformer och stereotypa skurkar till allsköns filmer och datorspel. De var människor som du och jag, som verkade inom ett sjukt system. I deras värld kan man sitta och skoja om att döda judar i tusental eller applådera när Heydrich med stjärnor i ögonen beskriver hur många judar de kan mörda per dygn.
När Hannah Arendt många år senare såg Eichmann stå inför rätta i Jerusalem myntade hon frasen "the banality of evil". Det var inget monster hon såg framför sig, bara en man som hade gjort det han trodde att han enligt lagen borde göra. Så var det med alla deltagarna på Wannsee-konferensen: de var redo att se på folkmord som bara ännu ett projekt.
Ett projekt som Eichmann fick ansvar för efter Heydrichs död. Eftersom Wannsee-konferensen med sammanträde och buffé gick så bra under Eichmanns överinseende fick han i uppdrag att sköta förintelsen. Om man har en god organisatör ska man dra nytta av det.
8/6: Star Wars Episode II: Attack of the Clones (2002)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar