torsdag 9 juni 2011

Full Metal Jacket (1987) - 3/6


Full Metal Jacket är uppenbarligen en film i två delar. I den första delen kommer de unga rekryterna till Parris Island där de tränas hårt och brutalt till att bli marinsoldater. I den andra delen kommer de till Vietnam och upplever kriget. Att filmen egentligen är tänkt att bestå av tre delar där de två sista utspelar sig i Vietnam märks bara om man läser boken eller läser Stanley Kubricks egna åsikter i frågan. Han la in scener med prostituerade för att visa övergången från en del till en annan, men jag tror inte det finns en enda biotittare som förstod det på egen hand. Jag tänker därför behandla filmen som om den har de två delar som alla tror att den har.

Den första delen är fantastisk. Färskingar anländer till amerikanska marinkårens träningsläger på Parris Island. Bland dem återfinns "Joker" (Matthew Modine) och den överviktige Leonard "Gomer Pyle" Lawrence (Vincent D'Onofrio som inför sin roll slog filmkonstens viktuppgångsrekord). De tas emot av sergeant Hartman (R. Lee Ermey) som genast börjar hamra dem till soldater.

Ermey förtjänar varenda en av de artiklar som skrivits om honom. Innan skådespelarkarriären (som trots några tidiga småroller i praktiken påbörjades med Full Metal Jacket) var han dekorerad marinsoldat. Han kom till Kubricks film som rådgivare men gavs snabbt rollen när det visade sig att han förmodligen inte kunde lära någon annan att göra den lika bra. Det sägs att han i femton minuter skrek förolämpningar utan att upprepa sig, staka sig, rycka till eller ducka trots att han samtidigt bombarderades med tennisbollar och apelsiner. Det låter som en typisk överdriven hype-historia, men se första delen av Full Metal Jacket och säg sen att du inte tror på den.

Hartman är hård, brutal och skoningslös, men han är inte korkad och han är inte ond. Han tror på det han gör, han tror att han hjälper de här unga männen och sitt älskade land. Det kanske han gör också, men menige Lawrence tål inte behandlingen och det kan bara sluta med tragedi.

Träningsdelen av Full Metal Jacket tar med oss till ett halvfrivilligt helvete och sätter oss i rekryternas kläder. De är unga och osäkra och nu måste de plötsligt bli män. Antingen klarar man det eller så knäcks man, på ett eller annat sätt. Samspelet mellan Modine, D'Onofrio och Ermey flyter underbart under perfektionisten Kubricks överinseende.

Under den andra delen är varken D'Onofrio eller Ermey med. Nu är vi i Vietnam och "Joker" har blivit krigsjournalist. Han följer med stridande förband och får se blod, död och lidande på nära håll. Det är otäckt, det är smärtsamt, det är påträngande, men efter den briljanta första delen är det antiklimaktiskt. Filmens bästa ögonblick har kommit och gått och Vietnamkriget känns som ett efterspel, där ingenting sägs som inte har sagts i första delen.

Den andra delen är inte tråkig eller meningslös, men den lever inte upp till den förstas löften. För sig hade den säkert kunnat bli en bra film men nu känns den som en svans till den första. Jag ser gärna om träningsdelen om och om igen, men krigsdelen kan jag ha eller mista.

16/6: The Graduate (1967)

3 kommentarer:

mberzell sa...

Jag kan bara instämma. Den andra halvan av filmen känns liksom ofullbordad. Det verkar som att Kubrick inte hade hjärtat med sig i den delen. Jag har dessutom hört att den är inspelad i London, kan det stämma? Enligt ryktet var Kubrick så flygrädd att han inte gärna lämnade öarna.

Patrik sa...

Den spelades in i England, ja. Kubrick ska ha lämnat England bara ett fåtal gånger efter 1960, typ.

Simon sa...

Visste inte om det där med delarna, men det förklarar ju saken. Upplevde filmen precis som du.