John Woos filmer är främst kända för en sak: att göra av med mer ammunition än en medelstor sportskytteklubb kan ta sig igenom på ett år. Hongkongregissören Woo gillar sina eldstrider. Han gillar även explosioner, eld och blod som sprutar och skvätter i enorma mängder och under högt tryck från varenda hål som uppstår i en människokropp. I en Woo-film blir det många såna hål. Det finns en anledning till att det fanns två atombomber i Broken Arrow; det var givetvis för att Woo skulle kunna spränga en halvvägs igenom filmen utan att den behövde ta slut för det.
Hard-Boiled gör inte fansen besvikna. Den inleds med en våldsam actionscen där polisen "Tequila" Yuen (Chow Yun-Fat som trots sina 37 år ser enormt ung ut) ingriper i en illegal vapenaffär tillsammans med sin kollega Benny (Bowie Lam) som skjuts ner under striden som följer. Yuen bestämmer sig för att hämnas men hans chef envisas med att sätta käppar i hjulet för honom.
Samtidigt får vi stifta bekantskap med Tony (Tony Leung), en gangster och mördare som arbetar för bossen farbror Hoi (Kwan Hoi-Shan) men utsätts för påtryckningar från rivalen Johnny Wong (Anthony Wong) som vill ha över Tony på sin sida. I en brutal scen raderar Wong ut farbror Hois gäng och i resten av filmen är det han som är målet för Yuens vendetta.
Handlingen utspelar sig i avbrotten mellan actionscenerna, men dessa är faktiskt inte instoppade enbart för att fylla utrymmet tills det åter blir dags att spotta kulor. Det finns intressanta karaktärer på båda sidor och ingen är där bara för att fylla ett par skor och vara en arketyp.
Trots allt är det för actionscenernas skull man ser en John Woo-film. De inleds starkt med scenen där Yuens kollega dödas och sen stegras de tills kulmen nås i en ändlös skjutscen på ett sjukhus. Polisen försöker få ut patienter och personal medan gangstrarna vill ha dem som gisslan, och Yuen försöker lösa det hela genom att tillsammans med en allierad ta sig fram så tyst som möjligt genom sjukhusets korridorer och döda alla de stöter på. Givetvis placeras stora mängder sprängämnen också ut och de flesta av dem får explodera. Woo måste ha sina explosioner.
Tyvärr blir man lite avtrubbad. Actionscenerna är innovativa och spännande, men det finns en gräns för hur mycket man kan ta in innan sinnena börjar sortera. Varje kula betyder mindre än den föregående. När vi redan sett gangsters meja ner flyende oskyldiga med automateld är det svårt att gripa oss hårdare igen. Ändå lyckas Woo pressa gränserna när Yuen tvingas försvara sig med ett spädbarn i famnen.
Hard-Boiled är en actionfest som dessutom lyckas hitta en gnutta känslighet och moralisk tvetydighet. Den har sina goda människor och sina onda människor men så gott som alla hinner ge intryck av att befinna sig nånstans mittemellan. Den gör av med oändliga mängder ammunition, sprängämnen och pyroteknik och till och med en härdad actionknarkare borde hitta något i den som får honom att rycka till. Den är väl värd att lägga två timmar på, om inte annat så för att jämföra med Woos senare verk och se vad som händer när en filmskapare som han åker till Hollywood.
20/6: Hell Comes to Frogtown (1987)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar