Den andra av de tre stora "osynlige mannen"-filmen bygger på en bok som förmodligen är den mest genomtänkta beskrivningen någonsin av hur det faktiskt skulle vara att vara osynlig, även om till och med den ignorerar problemet att genomskinliga ögon oundvikligen är blinda. Bokens huvudperson planerar sitt liv i så realistisk detalj att jag började misstänka att författaren var osynlig och pratade av egen erfarenhet.
Mycket har ändrats mellan boken och filmen, men även den senare tydliggör de problem som en osynlig man skulle drabbas av. Chevy Chase spelar Nick Halloway, som av en oturlig slump råkar vara i vägen för ett regeringsstyrt experiment som gör ett halvt hus osynlig. Detta råkar inkludera Halloway själv och hans kläder (i en roande scen försöker han komma ihåg var han har lagt sin osynliga kavaj).
Halloway jagas av en otäck CIA-agent (Sam Neill) som vill använda honom som hemlig agent, lönnmördare för regeringen och annat ljusskyggt som CIA pysslar med på film och antagligen i verkligheten också. Halloway själv är mindre intresserad och vill bara leva tillsammans med Alice Monroe (Daryl Hannah) som han träffade strax innan han blev osynlig.
Handlingen är inget speciellt. Sam Neills karaktär jagar Halloway eftersom det är sånt onda regeringstyper gör, Halloway vill hålla sig undan eftersom han inte är en ond regeringstyp, och Monroe har hamnat i en mycket konstig situation som hon hanterar med bravur. Det som imponerar är inte intrigen i sig utan vad filmen gör med Halloways osynlighet. Efter filmen framstår det som en superkraft som skulle vara praktisk ibland men i allmänhet en förbannelse.
Det viktiga är naturligtvis effekterna, och när jag först såg Memoirs of an Invisible Man trodde jag att gränsen för "osynlige mannen"-genren hade nåtts. Chevy Chases osynling gör allt som Claude Rains gjorde i den sextio år äldre filmen, och dessutom röker han, äter, kräks och använder smink. Effekten minskas lite grann av att Chevy Chase ganska ofta är synlig för publiken så att vi ska se vad han har för sig, men det finns fullt tillräckligt med effektsekvenser för att tillfredsställa även den värste CGI-knarkare.
10/6: The Court Jester (1956)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar