Ibland har jag läst så mycket om en film innan jag ser den att jag har en klar bild i huvudet av vad jag väntar mig att se. Cat People var en sådan film även om det jag visste om den kan sammanfattas i några få meningar. Den handlar om människor som förvandlas till pantrar när de har sex. De förvandlas tillbaka när de dödar, oftast personen de har sex med. Och scenen där Nastassja Kinskis älskare binder fast henne i sängen så att han ska kunna ha sex med henne utan att slitas i stycken är något av det sexigaste som fastnat på film.
Jag måste ha fått tag i ett hårt klippt exemplar av den här filmen. Även om bondagekattsex befinner sig en bit utanför mina primära intressen så kan jag definitivt se hur det kan vara hett; mänsklig sexualitet är inte en pekpinne utan en virvelvind. Jag var väldigt nyfiken på den här scenen och när jag fann att den var lika upptändande som en vattenkanna och dessutom slutar just när den börjar komma någonstans kunde jag inte bli annat än besviken. Resten av filmen är en långsam och ganska spänningslös historia, så det bestående intrycket var tomhet.
Jag hade i alla fall historien klar för mig. Irena (Nastassja Kinski) är en vacker ung kvinna som trots dessa egenskaper lyckats förbli oskuld och därför inte vet att hon kommer att förvandlas till en blodtörstig panter så fort hon blir upphetsad. Tydligen finns inte masturbation i den här filmen. Hon får kontakt med sin förlorade bror Paul (Malcolm McDowell som här är ganska tråkig men ändå helt rätt för rollen; den mannen vet hur man ser kuslig ut), som känner till deras folks hemlighet och bit för bit avslöjar den för henne. Hans lösning: att de har sex med varandra. Incest är enda sättet att undgå förvandlingen. Irena är mer intresserad av Oliver (John Heard) som arbetar på en djurpark.
De bästa sekvenserna är de som utspelar sig i det förflutna och visar kattfolkets ursprung. De tillför inte mycket, men de är vackra och skickligt filmade, en kavalkad i före-CGI-effekter som aldrig går för långt. De här effekterna är där för att de behövs, inte för att visa hur duktiga effektmakarna är eller hur mycket pengar de hade tillgång till. Jag hade hellre sett en hel film som utspelade sig där än hoppa fram och tillbaka mellan det vackra förflutna och det träiga nuet. Men jag måste erkänna att jag tyckte om slutet, som jag inte förutsåg.
2/7: The Happening (2008)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar