Det finns tre anledningar att se Freejack. Den första är en härjad Mick Jagger som uttalar sina repliker som om varenda ord smakar beskt och måste spottas ut så fort som möjligt. Ingen har någonsin lagt så mycket förakt i ett namn som den mannen. Den andra är Amanda Plummer som en nunna som i dessa tuffa tider anser att man kan släppa lite på gyllene-regeln-grejen. Man ska inte alltid göra mot andra så som man vill att de ska göra mot en och ibland är en ordentlig pungspark precis vad Jesus hade gjort.
Den tredje är att idén faktiskt inte är så dum. I framtiden har något geni uppfunnit tidsmaskiner och de används huvudsakligen till att kidnappa människor från det förflutna ett ögonblick innan de ska dö, så att de kan användas som organdonatorer åt rika sjuklingar i framtiden. Alex Furlong (Emilio Estevez) är en av dessa, en rallyförare som skulle ha dött i en krasch men i stället transporteras till år 2009 för att miljardären Ian McCandless (Anthony Hopkins) ska kunna ta över hans kropp. McCandless själv är redan död; hans medvetande har sparats i en dator. En dator med hyggligt väl tilltagen hårddisk, föreställer jag mig.
Furlong lyckas komma undan och är på rymmen i framtiden. Som import från det förflutna saknar han rättigheter och filmen kollapsar snabbt till en torr samling actionsekvenser, vilket var trist på ett koncept man skulle kunna göra så mycket med.
Varför är så många filmer rädda för sig själva? En bra idé används som ursäkt för att göra om samma film som gjorts tusen gånger tidigare. Är det verkligen så många originella storbudgetfilmer som kraschar, gör miljonförluster och förpassar sina skapare till skamvrån? Jag vet att direktörerna är rädda för just det, men hur ofta händer det egentligen?
Freejack kunde ha ställt frågor om mänsklig identitet, ställt upp etiska problem, fått oss att fundera över våra värderingar utifrån en situation som vi aldrig behövt reflektera över, i korthet gjort precis det som bra science fiction gör och är till för att göra. I stället fick vi hett bly och lättsmält låtsasmoral. Synd.
24/6: Dark Star (1974)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar