Eddie Murphy har haft en lång period under vilken han bara gjorde filmer i klass med Vampire in Brooklyn, Metro och The Nutty Professor. Hur kul han än var som åsnan i Shrek så är det lätt att med de filmerna som bakgrund glömma att han faktiskt slog sig in på filmscenen som en riktigt rolig skådespelare. När han får slappna av och vara larvig så lockar han fram skratten.
Därför är han det bästa i The Golden Child, en typisk Murphy-roll på så vis att han är en subversiv och respektlös man med hjärta av guld, som löser problem genom att improviserat prata så snabbt det bara går och gärna lägga till ett ordentligt hästflabb.
Han spelar Chandler Jarrell, en socialarbetare som arbetar med att hitta försvunna barn och kontaktas av den mystiska tibetanskan Kee Nang (Charlotte Lewis) som informerar honom om att ett välsignat barn - titelns Golden Child - har kidnappats och att Jarrell är den utvalde som kan rädda barnet. Jarrell hittar under sin jakt på saknade barn tecken på att Kee Nang kanske inte pratar fullständigt strunt och han blir indragen i en historia med magi, drakar och förtrollade vapen.
Okej, det är inte historien som är poängen. Poängen är att se Murphy valsa omkring och ha kul, särskilt i kontrast mot den strikte, humorbefriade skurken Sardo Numspa (den inte tillräckligt uppskattade Charles Dance). Numspa andas förakt och överlägsenhet till och med när Jarrell besegrar honom på alla tänkbara sätt, samtidigt som han tydligt måste anstränga sig för att behålla självkontrollen. Det är kul att se dem mot varandra, den av sig själv hårt hållne Numspa mot den hämningslöse Jarrell.
The Golden Child ska ursprungligen ha planerats som en seriös actionfilm med Mel Gibson i huvudrollen. Det låter som en dyster historia; det här är inte ett av de tillfällen när vi trånar efter det som kunde ha varit. Jag ser mycket hellre Murphy larva sig i en film som vet att den är till för att ge Murphy nånstans att larva sig än jag ser Gibson ta den här historien om magiska kidnappade barn på allvar.
7/7: Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit (2005)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar