Lars Lindstrom (Ryan Gosling) är snäll och harmlös, men det verkar finnas murar mellan honom och resten av mänskligheten. Han bor i garaget bakom huset där hans bror Gus (Paul Schneider) bor med sin fru Karin (Emily Mortimer). Hon försöker ofta få in honom hos dem och ibland lyckas det men Lars vet aldrig vad han ska säga och kan inte komma därifrån fort nog.
Det är ännu värre när han ska umgås med andra än sina släktingar. Han går till kyrkan och han har ett arbete och till och med en arbetskamrat (Kelli Garner) som lyckats bli förtjust i honom, men han håller sig för sig själv, säger så lite som möjligt och erkänner knappt den amoröse arbetskamratens existens.
Det är därför en överraskning för hans familj när han berättar att han har träffat en kvinna på internet och att hon ska komma på besök. Hon är missionär från Brasilien och heter Bianca. Familjen välkomnar besöket men det visar sig att Bianca inte är en kvinna utan en RealDoll, en toppklassig sexdocka, vilket Lars tydligen inte inser. Han har förklaringar på allt: varför hon inte reser sig, varför hon inte äter, varför hon inte pratar.
Gus och Karin tar med Lars till familjens läkare (Patricia Clarkson) som låtsas behandla Bianca för lågt blodtryck samtidigt som hon försöker behandla Lars vanföreställningar. Hon ger hans familj rådet att låtsas som om Bianca är på riktigt, något som sprider sig till hela den lilla staden. Bianca engagerar sig i föreningar, börjar jobba som modell och tillbringar snart mer tid med resten av staden än med Lars.
Lars and the Real Girl hade kunnat bli exploitativ, den hade kunnat bli parodisk, den hade kunnat bli plump och låg, men i stället är den en god, mjuk och vacker film. Historien låter säkert eländig, men Lars and the Real Girl är ingen tragedi utan en riktig feelgood-film som lämnar varje tittare med en varm känsla i magen. Filmens magi är sådan att vi också börjar tycka om Bianca, nästan lika mycket som Lars.
En del av förtjänsten ligger förstås hos ett pricksäkert manus som lyckas undvika varje möjlig fallgrop, men filmen hade aldrig fungerat om vi inte hade tyckt om Lars och Ryan Gosling levererar sin karriärs hittills bästa prestation. Med honom bredvid Bianca förstår vi varför Lars behöver henne, vilken funktion hon fyller för den patologiskt blyge mannen som inte klarar av att bli vidrörd av andra människor. Ryan Gosling rör sig genom filmen med en lugn självklarhet, som om Lars förhållande till Bianca är det naturligaste i världen. Lars har saker inombords som han inte visar, men mellan honom och Bianca finns inget annat än ärlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar