Citizen Kane är standardsvaret på frågan vilken som är den bästa filmen någonsin, alla kategorier. Orson Welles gjorde den under ett kontrakt som gav honom en aldrig tidigare sedd nivå av kreativ makt - särskilt för en så ung regissör - och den har därför använts som bevis för att studiosystemet skadar filmkonsten; när man ger ett originellt geni diktatorisk makt får man ett mästerverk, när man låter studiodirektörer bestämma får man Transformers 3: Dark of the Moon.
Hur det än må vara med det så är Citizen Kane en väldigt bra film, även om den tillhör kategorin filmer som är svåra att uppskatta lika mycket i dag som när de kom eftersom deras innovationer kopierats i oändlighet och av olika anledningar aldrig tagit sig in på min personliga topp25-lista.
På sin tid var Citizen Kane kontroversiell av helt andra anledningar än kvalité och regissörsmakt. Dess huvudperson Charles Foster Kane var nämligen en namnbytt version av den stenrike tidningskungen William Randolph Hearst, något som går dagens tittare helt förbi, men på fyrtiotalet var Hearst en gigantisk offentlig figur och det gick inte att se Citizen Kane utan att finna Hearst i varenda replik ur Kanes mun. Hearst kontrollerade pressen, utövade ett enormt inflytande genom kontakter och pengar, och han var inte alls förtjust i att Welles hade hängt ut hans liv till allmän beskådan. Han försökte hindra filmen från att någonsin visas, en kamp som misslyckades men som ändå påverkade Welles karriär.
Den kampen har dramatiserats i RKO 281, döpt efter studion som producerade Citizen Kane och filmens kodnummer. Liev Schreiber spelar Orson Welles som en energisk, besatt konstnär som bara är lojal mot sin egen talang och sitt eget konstverk. Han anländer till Hollywood som ett hypeat underbarn och lyckas få ett sagolikt avtal med RKO trots att han inte ens vet vad hans film ska handla om.
Welles jagar idéer och när han tillsammans med den alkoholiserade manusförfattaren Herman Mankiewicz (John Malkovich) befinner sig på en middag vid samma bord som Hearst (James Cromwell som i den här filmen lyckats hitta en röst och en personlighet som inte liknar något han tidigare spelat). Welles och Hearst stångas och börjar omedelbart ogilla varandra, och där har Welles sin idé. Genom våldsam viljestyrka och oböjlig tjurskallighet lyckas han få grönt ljus och engagera Mankiewicz till att skriva manus. Filmens innehåll är hemligt; ingen vill att Hearst ska få nys om saken innan han inte längre kan stoppa den.
När Hearst till slut får veta vad Welles film handlar om reagerar han precis som väntat. Han kastar in sin avsevärda makt och rikedom i kampen för att få filmen stoppad eller rentav förstörd. Till sin hjälp har han skvallerjournalisten Louella Parsons (Brenda Blethyn) som genom sitt skrivande kan angripa vilken studio eller filmpersonlighet som helst, och som inte verkar ha några skrupler alls.
Filmen skildrar väl Welles excentriska geni, ovillighet att kompromissa och förmåga att hitta innovativa lösningar på problem som hotade hans vision. Den ger oss också en Hearst som i den alltid skicklige James Cromwells tappning visserligen är en obehaglig karaktär men förblir mänsklig och förståelig, särskilt i scenerna mellan honom och hans mycket yngre älskarinna Marion Davies (Melanie Griffith). Hon är det oskyldiga offret i den här historien; hon hängs ut lika mycket som Hearst men har inte gjort något för att förtjäna det.
När Welles slutligen har vunnit kampen och Citizen Kanes premiär är en dag bort råkar han stöta på Hearst i en hiss och en fantastisk men alltför kort scen tar vid. Det är ett socialt obekvämt möte av ett slag som vi alla har varit med om, men uppvridet till nästan omänsklig grad. Det finns inget korrekt sätt att hantera situationen och Welles väljer ett som låter James Cromwell visa Hearsts innersta kärna, men det är Liev Schreiber som får avge filmens bästa replik medan Hearst, synbarligen oberörd, går sin väg. Intrycket tittaren får är att de här två människorna kanske inte var så olika varandra, trots allt.
RKO 281 har fiktionaliserat delar av kampen om Citizen Kane (The Battle Over Citizen Kane sägs vara en verklighetstrognare version) men är i sig en värdefull och underhållande film som engagerar och levererar en fullständig, tillfredsställande berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar