Brokeback Mountain var en film som jag ville se så fort jag hörde talas om konceptet och när jag satte mig ner för att se den var förväntningarna högt uppskruvade, men jag räknade ändå med att få dem infriade. Jag hade inte hört ett negativt ord om den. Jag tänker nu skriva några.
Året är 1963. Jack Twist (Jake Gyllenhaal) och Ennis Del Mar (Heath Ledger) är två cowboyer som tillbringar en sommar som fåraherdar i Wyoming. En natt hamnar de i samma tält tillsammans och det slutar med att de har sex. Trots att de gör klart för varandra att de inte är bögar och att det var en engångshändelse fortsätter det hela sommaren tills de har ett gräl och skiljs åt.
Ennis åker hem till sin fästmö och Jack hittar en egen flicka att slå sig ner med. De träffas inte på fyra år, och när de till slut ses igen hinner de inte utväxla två meningar förrän Ennis har sin tunga i Jacks mun och de ger sig iväg för att fiska tillsammans.
Jack vill ha ett förhållande med Ennis, leva ihop med honom, men han vill inte. I stället träffas de med ojämna mellanrum, fiskar och har sex. Båda är missnöjda med arrangemanget och med den andres beteende, så de bråkar och deras respektive äktenskap faller sönder.
En - liten, men bidragande - orsak till att jag blev besviken på Brokeback Mountain var att marknadsföringen hade fått mig att tro att den var något helt annat än den var. Den omtalades som en film om två gaycowboyer och jag trodde att den skulle ha något att säga om homosexualitet, men historien den berättar hade lika gärna kunnat berättas om en man och en kvinna. Ennis är väldigt rädd för homofobt hatvåld, men såvitt han och vi vet förekommer inget sådant i filmen.
Men mitt huvudsakliga problem med den var att jag tillbringade den med att undra varför jag skulle bry mig om de här två skitstövlarna. De har ingenting som uppväger att de är egoister som utan eftertanke förstör allt de rör vid.
De är otrogna mot sina fruar. Jack går till mexikanska gayprostituerade. De ställer hycklande krav på varandra. Både Jake Gyllenhaal och Heath Ledger är ypperligt skickliga skådespelare och de känner sina karaktärer utifrån och in, men det som finns där inne är inte fint. Historien rörde mig inte, för jag tyckte inte att de här två självupptagna typerna förtjänade något särskilt bra.
Dessutom hoppar den i tiden på ett desorienterande sätt trots att den är över två timmar lång och baserad på en novell. Information tittaren borde ha undanhålls alldeles för länge.
Man måste ändå ge Brokeback Mountain erkännandet att den faktiskt är en film om en samkönad kärlekshistoria som inte ger sig in i politiska diskussioner utan fokuserar på känslorna. Det är väldigt ovanligt och välbehövligt, men det finns mycket bättre filmer som gör samma sak. Fucking Åmål, till exempel.
Det finns ett ögonblick i Brokeback Mountain som jag älskar. När Jack och Ennis slutligen möts igen efter fyra år ser Ennis honom och utbrister "Jack fucking Twist!"; Heath Ledger fyller de tre orden med så mycket mening och känsla att jag fortfarande känner en kittling i hjärtat när jag tänker på dem. Han var en fantastisk skådespelare, och han är saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar