Plan 9 from Outer Space är på ett bisarrt sätt Citizen Kanes motpol och jämlike. Liksom Citizen Kane är känd som historiens bästa film, så är Plan 9 from Outer Space känd som historiens sämsta film. Jag tycker inte att någon av dem förtjänar sitt epitet, även om Citizen Kane är väldigt bra och Plan 9 from Outer Space är väldigt, väldigt, väldigt dålig.
Geniet bakom detta opus är Ed Wood som även producerat mästerverk som Glen or Glenda och spelats av Johnny Depp i den underhållande film som bär hans namn. Wood verkar ha varit ett ordentligt original, en transvestit, fallskärmsjägare och krigsveteran som tillbringade årtionden med att skapa filmer som alla utom han och hans lilla krets fann fullständigt värdelösa. Han producerade scener med överljushastighet, brydde sig inte om att hans specialeffekter såg ut som om de hade handlats in för en spottstyver på den lokala järnaffären vilket ofta var fallet, och av allt att döma älskade han film så mycket att jag inte kan undgå att känna broderskap med honom trots att han kläckte ur sig följande citat om en film som jag nu ger mitt lägsta betyg:
If you want to know me, see Glen or Glenda. That's me, that's my story, no question. But Plan 9 is my pride and joy.
Hurdan är då denna film, Ed Woods stolthet och glädje? Ingen sammanfattning av handlingen kan göra den rättvisa, men jag kan kanske i alla fall lyckas förmedla att ingen hade kunnat göra en bra film av materialet.
Varelser från yttre rymden har kommit till Jorden för att hindra oss från att skapa ett fruktansvärt domedagsvapen som kan förinta hela universum genom att spränga solljusmolekyler. Deras första åtta planer misslyckades så nu går de in på sin nionde: att uppväcka de döda så att Jordens regeringar blir tvungna att erkänna rymdvarelsernas existens. Det verkar göras i väldigt liten skala och de ständigt omkringflygande tefaten har säkert större effekt.
Manuset verkar stundtals komma från en annan film. Berättarrösten kan inte bestämma sig för om den pratar om händelser i det förflutna eller i framtiden och de tefatsformade rymdskeppen kallas cigarrformade.
Ed Wood ville ha med skräcklegenden Bela Lugosi (som tragiskt nog tillbringade sina sista år med att agera i Woods alster; missa honom inte som den bisarre Scientist i Glen or Glenda) men stötte på patrull då Lugosi dog 1956. Wood använde gammal film av honom och värvade sin frus kiropraktiker Tom Mason till att spela Lugosis roll. Då Mason var mycket längre än Lugosi och saknade all likhet med honom tillbringar Mason filmen med en slängkappa framför ansiktet. Om jag inte hade vetat att han och Lugosi spelade samma karaktär hade jag aldrig gissat det.
Så fortsätter det. Dvärggravstenar av skakig papp, tefatsmodeller som hänger i synliga snören, kvasivetenskapliga förklaringar som får även den minimalt påläste tittaren att tappa hakan. Plan 9 from Outer Space är en ohyggligt inkompetent film, med obegripligt dåligt manus, usla skådespelare, tafflig regi och en övermänsklig förmåga att ignorera de mest monstruösa fel.
Jag är tvungen att ge den en etta, trots att det gör mig till en lögnare. Jag definierade betyget ett som "en film jag önskar att jag kunde glömma att jag sett", men jag är glad att jag såg Plan 9 from Outer Space, och jag har till och med sett den mer än en gång. Till skillnad från till exempel Manos, the Hands of Fate så har man roligt hela tiden när man ser Plan 9 from Outer Space. Det är det usla man skrattar åt, men man skrattar i alla fall. Plan 9 är aldrig tråkig. Jag tror Ed Wood hade varit nöjd med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar