Den legendariske science fiction-författaren John W. Campbell, Jr. publicerade 1938 Who Goes There?, om en rymdvarelse som hittas nedfryst i Antarktis och när den tinar upp visar sig ha förmågan att perfekt imitera alla levande varelser den stöter på. Den börjar genast mörda och ersätta forskarna som hittat den och försöker ta sig till civilisationen där mänskligheten inte kommer att ha en chans mot den.
Historien filmades första gången 1951 under namnet The Thing from Another World, men där hade rymdvarelsen gjorts om i grunden och var nu en levande grönsak, spelad av James Arness i en mycket lustig dräkt som inte kan ha sett övertygande ut ens för sextio år sedan. Det är en av de där filmerna som man inte har något emot att se, men man måste undra varför de bryr sig om att kalla den för en version av den litterära förlagan när den inte har mycket gemensamt med den.
John Carpenter, som pumpat ut oräkneliga filmer som är bättre än de med sina förutsättningar hade någon rätt att vara (Escape from New York, They Live, Dark Star, Big Trouble in Little China), såg som liten den filmen och föll naturligtvis för den. När han blev vuxen och själv gjorde filmer blev det dags att göra en egen version, men han gick tillbaka till källan och hans film The Thing ligger mycket närmare Who Goes There? än The Thing from Another World gjorde.
Den börjar i Antarktis där en grupp amerikanska forskare ser en slädhund rusa över snön jagad av en helikopter från en norsk forskningsbas. Norrmännen försöker desperat skjuta ihjäl hunden men lyckas inte bättre än att helikoptern störtar och exploderar. Dess siste överlevande siktar på hunden men blir själv nerskjuten av en av amerikanerna.
R.J. MacReady (Kurt Russell), basens rättframme, tuffe helikopterpilot, ger sig tillsammans med doktor Copper (Richard Dysart) iväg till den norska basen för att undersöka saken. De hittar döda norrmän, ett märkligt halvmänskligt kadaver och tecken som tyder på att normännen grävt fram något ur isen.
Det visar sig att hunden i själva verket är Campbells rymdvarelse, som haft ihjäl nästan alla norrmännen och sen flytt i hundskepnad. När den placeras tillsammans med den amerikanska basens hundar börjar den döda dem och ta över deras egenskaper. Hundformen dödas, men vetenskapsmännen upptäcker att varje liten bit av varelsen kan röra sig och agera självständigt. Vem som helst kan redan vara övertagen och nu börjar paranoian sätta in, särskilt hos doktor Blair (Wilford Brimley) som får ett klassiskt psykbryt och börjar förstöra helikoptrar och radioapparater så att rymdvarelsen ska tvingas stanna i Antarktis.
Amerikanerna kommer på ett sätt att testa om en människa är sig själv eller en alienkopia och de försöker hålla ihop så att ingen av dem ska bli övertagen. Det handlar om att identifiera alla bitar av rymdvarelsen vilket snabbt verkar vara en omöjlig uppgift. Varelsen är snarare en sjukdom än ett djur. Spänningen fungerar, paranoian är tät nog att känna doften av, och hopplösheten blir allt större.
Effekterna är för sin tid fantastiska och de håller upp hyggligt även i dag. Vi får se ett avhugget huvud sträcka ut sin tunga någon meter och använda den för att dra sig tvärsöver golvet. En människokropp bildar en jättemun på bröstet. Ett annat huvud får ben och förvandlas till ett spindelliknande monster. Något liknande hade aldrig visats och filmen fick flera välförtjänta priser för sina effekter.
Tyvärr verkar inte Carpenter ha vetat vart han skulle bli av med sin film. Who Goes There? har ett fullständigt och någorlunda tillfredsställande slut, medan The Thing mer eller mindre bara saktar ner tills det inte finns något kvar att göra och det är dags för eftertexterna.
På verklighetens amerikanska antarktiska forskningsstation är det tradition att, när det sista planet till civilisationen gått och besättningen gör sig redo för sex månaders ensamhet och mörker, se The Thing. Där och då måste slutet vara oerhört effektivt, när man tänker sig att själv sitta ute i snön med en rymdvarelse lös och den kan vara vem som helst...
En prequel är på väg. Den ska handla om norrmännen som upptäckte rymdvarelsen och vad som hände med dem, men med tanke på att den måste sluta med en helikopter som jagar en slädhund över isen så har jag svårt att tänka mig att den kommer att kännas fullständigare än den här filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar