Den här filmen tycks ha skapats för att dra nytta av - och skoja med - att veteranerna Sylvester Stallone och Robert De Niro båda spelat boxare i framgångsrika filmer som nu har några årtionden på nacken - Rocky respektive Raging Bull. I Grudge Match förvandlas de till Henry "Razor" Sharp (Stallone) och Billy "The Kid" McDonnen (De Niro), två boxningsrivaler som på åttiotalet låg 1-1 i matcher när Razor drog sig tillbaka från sporten och lämnade The Kid besviken och utan revanschchans.
Trettio år senare har Razor hållit sig borta från The Kid men de stöter på varandra när båda går med på att spela sig själva i ett nytt datorspel. The Kid har velat konfrontera Razor ända sen han gick miste om drömmatchen och nu blir det slagsmål när bråket återuppstår. Fighten filmas, läggs ut på Youtube, och promotorn Slate Jr (Kevin Hart) tar tillfället i akt att försöka få av en returmatch dem emellan. The Kid är upptänd men Razor vägrar tills han behöver pengarna.
Men det ligger mer bakom deras konflikt. The Kid gjorde Razors flickvän gravid, till exempel, och nu kommer allt tillbaka. Flickvännen Sally Rose (Kim Basinger) dyker upp och det gör även barnet i fråga, B.J. (Jon Bernthal) som nu har en egen son, Trey (Camden Gray).
Allt detta är till för att fylla utrymmet mellan avtalet och matchen. Visst, det tränas och marknadsförs en massa och Razors gamle tränare (Alan Arkin) gör vad han kan för att lätta upp historien, men för det mesta är det familjedrama som gäller och det är då filmen förlorar sitt tempo. Större delen av den sitter vi och väntar på själva matchen och det dröjer inte länge förrän vi börjar betvivla att den kan leverera vad vi vill ha.
Det gör den faktiskt. Även om Razor för det mesta är en betydligt trevligare figur än The Kid så har den här filmen ändå samma problem som Warrior: vi hejar på båda. Att Grudge Match inte skulle lösa det lika briljant som den oändligt överlägsna Warrior var väl solklart, men jag trodde inte den skulle fixa det så bra som den gjorde. De sista minuterna av matchen är det bästa i filmen.
Trettio år senare har Razor hållit sig borta från The Kid men de stöter på varandra när båda går med på att spela sig själva i ett nytt datorspel. The Kid har velat konfrontera Razor ända sen han gick miste om drömmatchen och nu blir det slagsmål när bråket återuppstår. Fighten filmas, läggs ut på Youtube, och promotorn Slate Jr (Kevin Hart) tar tillfället i akt att försöka få av en returmatch dem emellan. The Kid är upptänd men Razor vägrar tills han behöver pengarna.
Men det ligger mer bakom deras konflikt. The Kid gjorde Razors flickvän gravid, till exempel, och nu kommer allt tillbaka. Flickvännen Sally Rose (Kim Basinger) dyker upp och det gör även barnet i fråga, B.J. (Jon Bernthal) som nu har en egen son, Trey (Camden Gray).
Allt detta är till för att fylla utrymmet mellan avtalet och matchen. Visst, det tränas och marknadsförs en massa och Razors gamle tränare (Alan Arkin) gör vad han kan för att lätta upp historien, men för det mesta är det familjedrama som gäller och det är då filmen förlorar sitt tempo. Större delen av den sitter vi och väntar på själva matchen och det dröjer inte länge förrän vi börjar betvivla att den kan leverera vad vi vill ha.
Det gör den faktiskt. Även om Razor för det mesta är en betydligt trevligare figur än The Kid så har den här filmen ändå samma problem som Warrior: vi hejar på båda. Att Grudge Match inte skulle lösa det lika briljant som den oändligt överlägsna Warrior var väl solklart, men jag trodde inte den skulle fixa det så bra som den gjorde. De sista minuterna av matchen är det bästa i filmen.