Den sämsta av Rocky-filmerna. Rocky III fick mer än en recensent att självsäkert hävda att trilogin om Rocky nu var över, och det måste ha känts som en ganska säker förutsägelse. Rocky III saknar nästan allt som gjorde de två första Rocky-filmerna bra och även om både Rocky IV och Rocky V höjde sig en bra bit över den så var det inte förrän 2006 års sjätte film som Rocky-sagan närmade sig gamla höjder igen.
Till att börja med är Rocky (Sylvester Stallone) inte längre i underläge. Han besegrade tungviktsmästaren Apollo Creed (Carl Weathers) i slutet på den förra filmen, och det har skjutit in honom i en värld av rikedom och berömmelse. Nu är det han som är mästaren och den biffige, fattige Clubber Lang (Mr. T) som är den kämpande drömmaren. Clubber Lang snubblar dock inte in i sina chanser som Rocky gjorde; han jagar dem mycket målmedvetet och det är svårt att känna att han förtjänar skurkrollen.
Visst, han är ingen trevlig människa. När Rocky närvarar vid avtäckningen av sin egen staty ovanför Rockytrappan dyker han upp och börjar skrika förolämpningar mot mästaren och hans fru Adrian (Talia Shire). Han kräver en titelmatch men den trogne tränaren Mickey (Burgess Meredith) vägrar ge honom en, vilket förvånar Rocky. Varför vill Mickey inte ha en match mot den framgångsrike Clubber Lang?
Det visar sig att Rockys långa och obrutna rad segrar sen titelmatchen mot Creed beror på att Mickey mycket noggrant valt ut hans motståndare. Duktiga boxare, men inte en enda av dem var i Rockys klass (notera hur Rocky oförklarligt har förvandlats från slumkämpe till mästarkrigare). Clubber Lang har alltså helt rätt när han säger att Rocky bara möter sopor.
Rocky bestämmer sig för att bevisa att han fortfarande är bäst genom att slå Clubber Lang, men Mickey är så övertygad om att den dödlige Lang är honom övermäktig att han till att börja med vägrar träna sin gamle skyddsling. När Rocky väl tjatat till sig Mickeys tjänster visar han att Mickey hade rätt; Rocky tar inte träningen på allvar och när han går upp mot Lang är det bäddat för tragedi.
Andra halvan av filmen försöker återföra Rocky till underdogstatus men han är fortfarande den pengastinne och framgångsrike mästaren som har ett fint hus, en ståtlig fru, en egen staty och ett flipperspel uppkallat efter sig. Det var han i Rocky IV också, när han tränade för att boxas mot kommunistroboten Ivan Drago (Dolph Lundgren), men där skapades en motsättning genom att Drago tränade med steroider och högteknologi medan Rocky pulsade genom snö och lyfte vagnar. Här verkar han ha allt på sin sida utom vilja och hjärta, som ju gjorde att vi älskade honom till att börja med.
Clubber Lang verkar å andra sidan ha tilldelats skurkrollen enbart på grunden att han inte är Rocky. Han förtjänar varenda uns framgång med svett och vilja, men filmen vill att vi ska hurra när han slutligen faller. Varför? För att han är en brysk och oartig fan? För att han inte är lika harmlös och snäll som Rocky utanför ringen? Det räcker inte.
Rocky III:s främsta meriter är en skojig insats från Hulk Hogan som wrestlern Thunderlips och att den introducerade vänskapen mellan de forna dödsfienderna Rocky Balboa och Apollo Creed, vilket banade väg för den mycket bättre fjärde filmen i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar