Det finns några filmserier med besynnerligt inkongruenta namn; Alien dyker osökt upp i sinnet. Men Rambo-serien måste inneha något slags rekord med sina First Blood, Rambo: First Blood Part II, Rambo III och Rambo.
Nu är inte titeln det sämsta med den fjärde filmen i Rambo-serien. Den har i särklass högst dödssiffror, ligger kvalitetsmässigt på samma nivå som Rambo III och om dess politiska budskap är något bättre så är det ingen hög ribba att ta sig över.
John Rambo (Sylvester Stallone) fortsätter försöka hitta ett lugnt liv och dra sig undan från världen. Efter att ha provat fängelse och buddhisttempel ger han sig nu på att vara båttaxiförare och ormjägare i Thailand. En grupp kristna missionärer vill komma in i Burma för att hjälpa det plågade folket, men Rambo vägrar föra dem över gränsen. Missionärerna är fredliga och han tror inte på förändring utan våld, vilket han förklarar i mörka repliker.
En av missionärerna (Julie Benz, fantastisk som Dexters flickvän och sedermera fru i TV-serien Dexter) övertalar honom och han tar med dem i sin båt. Tyvärr blir de anfallna av flodpirater och han blir tvungen att massakrera dem vilket upprör missionärerna som fortsätter på egen hand. De angrips och tillfångatas, och så blir det Rambos jobb att rädda dem.
Han löser det problemet på det sätt han kan, nämligen med hett bly. Ett par hundra pers stryker med, det ordnar sig för de goda och snyter sig för de onda, och så får vi ett lättdjupt slut med lite känsla i så att man kan lämna bion med lite värme i hjärtat trots det man precis tittat sig igenom.
Rambo kom hyggligt nära den sjätte Rocky-filmen, som gick tillbaka till rötterna, fattade vad det var Rocky-serien handlade om, och gjorde en riktigt bra sjätte del av en egentligen avsomnad serie. Jag hoppades att Rambo skulle göra det samma och karaktärens skapare David Morrell hävdar att den gör det, att den fjärde filmen är den enda förutom den första som på riktigt använde hans tankar. Jag har läst båda hans böcker om Rambo och kan inte hålla med, men jag antar att han på något plan har rätt per definition.
Det gör dock inte Rambo till en bättre film. Vad man än kan säga om Burmas politiska situation och humanitära insatser så är de bestående intrycken av Rambo bly, bly, bly, bly, mer bly och något knivmord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar