Vissa filmer kan jag se om och om igen och ändå varenda gång bli förvånad över att jag tycker om dem. My Best Friend's Wedding är kronexemplet. Det rör sig om en rätt simpel romantisk komedi, men genom några fascinerande grepp och ett mod att ta sig utanför formeln kommer den längre än de flesta mer kända exemplar i genren.
Julia Roberts, som på den tiden förmodligen betraktade den romantiska komedin som sitt kontor, spelar matrecensenten Julianne Potter. Hon är tre veckor från sin tjugoåttonde födelsedag när hon kontaktas av sin gamle vän och expojkvän Michael O'Neil (Dermot Mulroney). Hon berättar för sin homosexuelle vän George Downes (Rupert Everett) att de två har en pakt: om de fortfarande är ogifta när de är 28 ska de gifta sig. Kan det vara därför han ringer?
Det är det inte. Han ringer för att bjuda in henne till sitt bröllop. Han ska gifta sig med den unga, rika, vackra Kimberly Wallace (Cameron Diaz). Julianne inser, likt ett barn som ignorerar sin favoritleksak tills ett annat barn börjar leka med den, att hon är kär i Michael. Hon blir en hyperaktiv yrhätta som genast ger sig av för att stoppa Michaels bröllop och själv stjäla honom.
Julianne är ingen trevlig karaktär när hon är i fullt stoppa-bröllop-läge och det är skickligt av Julia Roberts att göra henne så pass sympatisk som hon ändå är. Trots det vidriga i det hon pysslar med tycker vi om att titta på henne och har åtminstone kluvna känslor inför hennes projekt. Rupert Everett gör också en bra roll som förnuftets röst medan Cameron Diaz är en vulkan av känslor - lycka, kärlek, förtvivlan, sorg bubblar runt inom henne.
Vad är det som gör att My Best Friend's Wedding inte hamnar på sophögen för mediokra dussinfilmer? Dels vågar den släppa taget om sin genre lite grann, vågar ta avstånd från ett par klichéer, vågar ha ett slut som är tillfredsställande och realistiskt, inte tillrättalagt och fånigt, och som för övrigt räddas av Rupert Everetts repliker.
Dels räddas scen efter scen som annars kunde ha varit mördande tråkig genom att något intressant injiceras på ett sätt som borde ha varit pinsamt, men som fungerar. När Julianne och Kimberly pratar om Michael i en stoppad hiss drabbas Julianne av klaustrofobi - nämnd varken tidigare eller senare - vilket låter Kimberly prata på som hon vill medan Julia Roberts håller oss underhållna. Ett annat samtal görs intressant av att ynglingar i bakgrunden inandas helium och sjunger "Annie's Song". En båtscen använder broar för att spegla passagerarnas repliker och sinnesstämning.
Det fungerar och höjer My Best Friend's Wedding en bra bit över sin klichéfyllda, uttjatade och förutsägbara genre. Den är underhållande och trovärdig hela vägen igenom och innehåller Julia Roberts mest tilltalande skapelse utanför Erin Brockovich.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar