Jag gick in i biosalongen för att se Borat med väldigt små förkunskaper. Jag hade sett ytterst lite av Ali G, men en del av det var faktiskt riktigt roligt. Att döma av de tidiga reaktionerna på Borat hade jag en gigantisk skrattfest framför mig. Filmtipset rekommenderade Borat som femma, recensenter pratade om att det var tur den blev lite sämre i mitten för annars hade de dött av skratt, och Sacha Baron-Cohen var komedins senaste gudomlighet.
Låt mig få det uppenbara ur vägen: ja, det finns ett och annat roligt ögonblick i Borat. Jag gillar när han kör omkring med en björn, när han sjunger Kazakhstans nationalsång och den obekväma scenen i hissen. Men mellan de ögonblicken får vi stå ut med ett oändligt utdraget avsnitt av Dolda kameran. Ibland, men sällan, är Dolda kameran jättekul. Ibland är det småkul. För det mesta är det inte roligt alls. Likadant är det med Borat.
Baron-Cohen spelar Borat, en kazakhstansk journalist som tillsammans med sin producent (Ken Davitian) reser till USA för att filma en dokumentär. Borat är en antisemitisk, sexistisk, homofob, konservativ, naiv och gränslöst okunnig fåne. Jag antar - gissar bara - att det är däri humorn ska ligga. Det gör den inte.
När Borat umgås med amerikaner och tydligen ska reflektera deras förstockade inskränkthet fungerar det inte, eftersom amerikanerna i fråga inte är förstockat inskränkta utan tillmötesgående hygglon som förnedras och behandlas som skit framför kamerorna.
Till och med de få som faktiskt beter sig som svin - ett gäng fratboys på roadtrip - har helt uppenbart gjorts värre än de är, genom noggrann klippning och provokation från Borat. De sitter och driver med utlänningen, de ger inte uttryck för sitt vanliga beteende. Men här är de, förevigade som kvinnoföraktande kräk. Värre ändå går det med TV-hallåan Brad McMullan som lurades att släppa in Borat i direktsändning. Det kostade honom jobbet. Jag kan inte se något roligt med det.
Men det kunde resten av biopubliken. De skrattade tarmarna ur sig åt skämt som inte kunde ha varit mer förutsägbara om de så hade skickat brev i förväg. De vrålade åt påstådda roligheter vars humor fullständigt undgick mig. Jag försökte komma på en enda teoretiskt tänkbar människa som skulle skratta åt det jag såg och misslyckades, men där satt de, runt mig.
Därför kan jag inte med gott samvete låta bli att rekommendera Borat. Statistiskt sett kommer du nog att gilla den. Tur för dig, det gjorde inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar