Latif Yahia föddes och växte upp i Irak. Han lämnade Saddams krigshärjade rike i början av nittiotalet och har bott runt om i Europa. I sin bok The Devil's Double berättar han historien om hur Saddams bindgalne son Uday, en mördare, våldtäktsman och nöjestorterare, utvalde honom till dubbelgångare och tvingade honom att låtsas vara Uday. Dessa påståenden har ifrågasatts av journalister som Eoin Butler och Stephen Sackur och det finns delar av historien, särskilt i kombination med andra uppgifter om Yahias bakgrund, som får mig att tvivla.
Vi lär aldrig veta hur mycket sanning som finns i Yahias bok och därmed inte hur mycket sanning som finns i filmen som bygger på den. Klart är att det är mindre i det senare fallet; mycket har förändrats och justerats av dramatiska skäl. Filmens berättelse är baserad på Yahias men följer den inte. Kanske är det lögn, alltihop. Men The Devil's Double, sann eller ej, är i alla fall en väldigt bra film.
Dominic Cooper gör en riktig insats i sin dubbla roll som dels den impulsive, våldsamme, sexgalne, vilde, supande Uday och dels den milde Latif Yahia som tvingas lära sig att bete sig som Uday. När vi först möter dem är de precis olika nog att jag inte är säker på att det är samme skådespelare. När Latif fått plastikoperationer, träning och lösgarnityr är det tydligt att det är samme man och det mest imponerande i en imponerande skådespelarprestation är att vi ändå alltid är säkra på vem av dem det är vi ser.
Uday är en skogstokig livsnjutare och Latif en plågad åskådare. Han vill inte delta i Udays brott, han vill inte stödja regimen, men han har inget val. När han vägrar blir han inspärrad och misshandlad, och hans familj hotas. I detta är han inte ensam. Ingen verkar tycka om Uday utom hans mor Sajida (Frida Cauchi); tvärtom är hans dödliga upptåg ett oändligt besvär för alla dem som måste städa upp efter honom. Den gamle Munem (Raad Rawi) säger rätt ut till Latif att han väntar på att den här tiden ska vara över, att Irak ska hämta sig igen, men till dess gör han det han måste.
Latif kan inte inordna sig i systemet så som Munem. Han vet att förr eller senare kommer Uday att döda honom. Kanske av ett infall, kanske för att han tröttnat - vi får aldrig riktigt veta varför Uday är så vansinnigt fäst vid tanken på att ha en dubbelgångare. Dessutom börjar Latif träffa en av Udays älskarinnor, Sarrab (Ludivine Sagnier). Situationen är inte hållbar, och det vet Latif.
Hans relation till Uday bidrar med det mesta av filmens spänning. Uday kallar honom för sin bror, säger att han älskar honom, men Latif säger att Uday inte älskar någon utom Uday. Latif vågar säga emot honom, kanske för att han vet att Uday vill hålla honom vid liv, kanske för att han inte är rädd för att dö. Men med Sarrab vid sin sida och växande fiendskap mellan honom och Uday vet han att han måste göra något.
Det finns hål och fel i The Devil's Double men den slutar aldrig engagera och den slutar aldrig vara spännande. Mycket av förtjänsten tillhör Dominic Cooper; sällan har jag sett en dubbelroll där jag brytt mig så mycket om båda karaktärerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar