Ron Howard är en regissör med många bra filmer bakom sig, men när jag ser hans bästa verk - filmer som Apollo 13, Frost/Nixon, A Beautiful Mind - får jag alltid känslan av att han bara är väldigt bra på att välja manus och skådespelare. Han är kompetent men det är aldrig hans förtjänst att de filmerna blir så bra som de blir.
Det är likadant med Rush. Det här är en bra film, en riktigt bra film, men jag önskar att jag kunde fått se den regisserad av någon som Steve McQueen, Darren Aronofsky, David Fincher... då hade den varit fantastisk.
Om inte annat så hade berättelsen passat Aronofsky, för här handlar det om besatthet. På sjuttiotalet kämpade de båda formel 1-förarna James Hunt (Chris Hemsworth) och Niki Lauda (Daniel Brühl) mot varandra. Det började redan i formel 3 och slutade när de var rivaler om världsmästerskapet. 1975 vann Lauda, 1976 var Hunt fast besluten att slå honom. Och som rivaliteter alltid gör spillde denna över i privatlivet.
Britten James Hunt är passionerad, vild, en rå talang bakom ratten. Han röker, super och jagar brudar. Han vill vinna för att han vill vinna, triumfera, segra. Han är snygg och charmig, och alla gillar honom. Hunt känner.
Österrikaren Niki Lauda är fokuserad, intelligent, analytisk. Han kör för att han är bra på det och kan tjäna pengar på det, inte på grund av någon särskild kärlek till bilsporten. Han är skarp och oförlåtande, och ingen gillar honom. Lauda tänker.
Det är en klassisk rivalitet, säkerligen renare på film än den var i verkligheten, men det fungerar, och det fungerar bättre ju mer vi får se av de här två. När nyanserna börjar skönjas, det är då vårt intresse verkligen väcks.
Rush tar lång tid på sig att komma igång. Den är genomgående hygglig - jag är särskilt förtjust i en scen där Lauda precis träffat sin framtida fru (Alexandra Maria Laura), deras bil bryter ihop och de får lift av två italienare som vet precis vem som står där vid vägkanten - men halvvägs igenom lägger den in en högre växel och blir riktigt bra. Det upprätthåller den hela vägen ut och går i mål med en skarpsynt sammanfattning ur Laudas mun. Howard har än en gång tagit ett bra manus och gjort en bra film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar