Grease startade som en parodi på de amerikanska femtiotalshistorier som kretsar kring jocks och greasers och tjejer med rosa kjolar, en sorts Gänget och jag med musik. När den väl nådde sin filmversion var det mesta av det parodiska bortsköljt och även om det finns humor här så tar filmen sitt koncept på allvar. Då konceptet är en musikalversion av ett idealiserat femtiotal är det svårt, särskilt om man envisas med att stoppa in den förut nämnda humorn just där den inte hör hemma. När man är arton är det inget roligt med att göra slut eller inte få hångla.
Danny Zuko (John Travolta) är skolans tuffing, en läderklädd, brylcremad hårding som är den självklare ledaren för det coola killgänget T-Birds. Han kommer tillbaka till skolan för att gå sista året efter en sommar då han träffade Sandy (Olivia Newton-John). Hans stora överraskning är att Sandys familj flyttat och nu går de på samma skola. Hans stora problem är att med Sandy var han inte alls den tuffing som han låtsas vara med grabbarna. Han måste spela oberörd och hård när han träffar henne för att behålla sitt anseende.
På andra sidan finns Rizzo (Stockard Channing, som var 34 när hon spelade tonåriga Rizzo) och hennes tjejgäng Pink Ladies. Frenchy (Didi Conn) vill ha med Sandy i gänget, men Rizzo tycker att hon är för oskuldsfull och pryd.
Det rådes det bot på. Efter diverse förvecklingar med en danstävling, en förlovningsring, ett bilrace och strider mot rivalgänget Scorpions förvandlar Sandy sig till en läderslampa medan Danny gör sig till jock. Sensmoralen är tydlig: för att vinna kärleken måste man ändra på precis allt man är. Det är ett vackert budskap.
Men det här är en musikal av den gamla ullen, och handlingen är bara där för som ursäkt för musiken. Och musiken är bra. Både John Travolta och Olivia Newton-John kan sjunga och dansa och det kan resten av rollistan också. Det är medryckande musiknummer vi får serverade, och då förlåter man att det brister lite på handlingsplanet.
Om man kan slappna av och hänga med och ha roligt, så är Grease riktigt bra. Om man funderar för mycket, så är den riktigt dålig. Vi kallar den okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar