Jag undrar hur mycket bättre den här filmen hade varit utan den inledande scenen som etablerar Vaughn Ely (Dennis Quaid) som en psykopatisk mördare. Inte tillräckligt mycket bättre, antagligen, men då hade den i alla fall haft ett element av mysterium. Det hade varit intressantare att se Ely utan att veta precis vad han hade gjort, även om vi ändå förstått att det var något ganska hemskt.
Ely har bott hela sitt liv i en liten stad där alla känner honom. Numera är han dess begravningsentreprenör och sedan hans fru dog bor han ensam i ett kusligt kråkslott. Hans gräs klipps av tonårige Travis (Tony Oller) som en dag tycker sig se något spöklikt genom ett av Elys fönster. Tillsammans med sin kärlek Abby (Aimee Teegarden) och kompisarna Brian (Stephen Lunsford) och Danny (Devon Werkheiser) börjar han undersöka saken, men de upptäcker mer än de räknade med.
Beneath the Darkness är en träig torr film med karaktärer som envisas med att bete sig obegripligt, när de över huvud taget kan övertygas att göra något alls. Den ende i filmen som kan agera är Quaid och han har belastats med en fundamentalt obehaglig karaktär. Filmskurkar är förstås ofta obehagliga men på ett sätt som gör att man ändå vill se dem eller åtminstone inte irriteras av dem. Så fort Vaughn Ely syns önskar man att han försvann.
Den barmhärtigt korta löptiden fylls ut med lektionsscener där man diskuterar Shakespeare och Poe, som om det kunde göra filmen intelligentare att ha med en hög slumpade referenser till klassisk litteratur. Jag väntade mig att texternas innehåll kanske skulle reflekteras i handlingen men om filmskaparna trodde att de gjorde det så har de nog inte förstått varken Shakespeare eller Poe, vilket låter rimligare ju mer jag tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar