En del filmer märks som fullständigt värdelösa och kan sen inte ta sig upp ur det hålet. I många fall är det välförtjänt - klicka "betyg 1/5" till vänster för några exempel - men sen finns det en annan kategori filmer vars uselhetsstämpel är mer svårbegriplig. Filmer som Waterworld (inget mästerverk men inte dålig), Howard the Duck (småskojig underhållning), Ishtar (riktigt kul) och dagens ämne: Gigli.
2003 var Ben Afflecks romans med Jennifer Lopez hett rubrikmaterial. De tokshoppade offentligt, syntes på varenda tidningsomslag och deras eventuella äktenskaps- och barnplaner var föremål för ivrig spekulation från skvallerjournalister och människor vars liv är så tomma att de läser det skvallerjournalister producerar. Jag antar att det var all denna press som på något sätt slog över på Gigli, för någon annan förklaring kan jag inte hitta.
Därmed inte sagt att Gigli är en bra film. Det är den inte. Men den är inte dålig heller. Den är okej. En av många okejfilmer som flödar ut ur drömfabriken varje år, och väldigt få av dem hamnar på IMDb:s bottom 100. Där väntar man sig att hitta Manos the Hands of Fate och The Room, inte den här tretton-på-dussinet-filmen.
Den besynnerliga titeln refererar till huvudpersonens efternamn. Larry Gigli (Ben Affleck) är en gangster som pysslar med beordrad utpressning, misshandel och andra obehagligheter. När bossen Starkman (Al Pacino) riskerar fängelse blir det Giglis jobb att hålla honom ute, genom att kidnappa åklagarens utvecklingsstörde bror Brian (Justin Bartha).
Han har fått hem Brian när det ringer på dörren och Ricki (Jennifer Lopez), en i Giglis ögon tokigt het kvinna, står utanför. Hon visar sig snabbt vara förstärkning, ditskickad för att se till så att Gigli inte klantar bort det. Även om hon verkar kunna ta hand om sig själv i ett slagsmål förefaller hon ännu mindre lämpad som hyrgangster än Gigli, men hans största problem är att hon är lesbisk.
Filmen fortsätter med att de två börjar tycka om Brian och varandra, och Ben Affleck försöker göra en Chasing Amy, denna gång med mer framgång (för hans penis, inte för filmen). Vi får några bra scener, några dåliga scener, en del förvånande originalitet, inte särskilt imponerande prestationer från de två stjärnorna och så en upplösning där allting fixar sig på ett förhoppningsvis rörande sätt.
Så rullar eftertexterna och jag undrar varför massan, både kritiker och lekmän, valde den här filmen att förpassa till soporna och kallas för allsköns frånstötande epitet. Jag såg Gigli en gång för att se om den var så dålig som den påstods, jag kommer aldrig att känna någon större lust att se den igen, men den fick mig inte att kräkas heller. Den är okej.
4 kommentarer:
Jag tycker nog inte ens att det är den sämsta "Ben Affleck + fru"-filmen från det året (inget bra år, ens med hans mått mätt (hur har det egentligen gått till att han inte bara försvunnit någonstans på vägen?)).
Tänker du på Jersey Girl som faktiskt släpptes året efter? Den tycker jag är riktigt bra. Dess dåliga rykte beror mer på att folk väntade sig en Clerks än på några brister hos filmen.
Tänkte faktiskt på Daredevil, tycker den ger Catwoman en match om sämsta superhjältefilm någonsin.
Daredevil var sämre än Gigli, ja. Catwoman har jag inte sett och det har hittills känts som ett bra beslut.
Skicka en kommentar