Det finns i alla fall en bra sak att säga om The Devil's Tomb: för en gångs skull är det inte den svarte killen som dör först. Det beror på att den svarte killen råkar vara Oscarvinnare och det förmodade stora dragplåstret, även om hans karriär pekat rakt nedåt sen han plockade hem den gyllene statyetten.
Jag pratar förstås om Cuba Gooding Jr. som vann en Oscar för den överskattade Jerry Maguire, följde upp med en bättre insats i den underskattade As Good as It Gets, och sen gick via den platta Men of Honor och sågade Pearl Harbor till att göra filmer med titlar som Snow Dogs och Daddy Day Camp. Direkt-till-DVD-filmen The Devil's Tomb är ett av de senare exemplen på hans karriärs tillstånd. Det är en film som gör sitt bästa för att verka originell och provokativ samtidigt som den består av standardbitar från bättre filmer och en del filmer som inte var särskilt mycket bättre, heller.
Cuba Gooding Jr. spelar Mack, ledaren för en liten grupp amerikanska elitsoldater. CIA-agenten Elissa Cardell (Valerie Cruz) leder dem på ett uppdrag ut i den arabiska öknen, där vetenskapsmannen Wesley (Ron Perlman) behöver räddas ur ett underjordiskt laboratorium. Han råkar även vara Cardells far. Om du någonsin har sett en amerikansk film förut så reagerade du genast på bokstäverna CIA och förstod att hon har något att dölja.
I Macks gäng finner vi några arketyper och några personlighetslösa pappfigurer. Läkaren Doc (Taryn Manning), hackern Click (Brandon Fobbs), den tuffa kvinnan Nickels (Zack Ward) och den mjuka kvinnan Yoshi (Stephanie Jacobsen) tillhör den förra kategorin medan Hammer (Franky G) och Hicks (Jason London) tillhör den senare. De anländer till laboratoriet med helikopter, coolar ner sig, och börjar svänga med vapen.
Det blir snabbt uppenbart att allt inte är som de väntade sig. De stöter på präster och forskare som är svårt anfäktade av besynnerliga bölder, pratar som en blandning av predikanter och Regan från The Exorcist, och inte dör när man skjuter dem. Soldaterna får hallucinationer av sina gamla synder i bästa Flatliners-stil och de som vet allt om vad det är som pågår pratar i de traditionella gåtorna. Prästen Fulton (Henry Rollins) kommunicerar endast genom aggressiva hojtanden som noggrant undviker att besvara de viktigaste frågorna samtidigt som våra hjältar undviker att ställa dem.
Jag ska inte gå närmare in på laboratoriets hemlighet; att få veta den utgör ett av få nöjen i The Devil's Tomb (att se den besynnerligt attraktiva Stephanie Jacobsen kyssa Taryn Manning är ett annat). Eftersom det av titeln torde stå klart att det rör sig om något gammalt och religiöst så tror jag inte det är någon spoiler att avslöja att vi får serverad en pankretistisk världsbild och de "Gud är ond och människor är överskattade och bortskämda"-argument som slutade vara provocerande för ganska många filmer sen. Vi har hört samma saker från Jason Lee i Dogma, från Al Pacino i The Devil's Advocate, från Christopher Walken i The Prophecy, och det var inte nytt då.
The Devil's Tomb hade säkert kunnat räddas från de dåliga filmernas panteon om den bara inte hade fallit i den gamla fällan att låta sig förvandlas till en klassisk actionskräckfilm där hjälte efter hjälte antingen dör eller blir ond tills det bara finns en kvar och han ska vid Gud outrun the fireball om det så kostar honom ära och redlighet. Inga poäng för att gissa vem det är som klarar sig.
När The Devil's Tomb är över kvarstår en rad små frågor och en stor: vad i himmelens namn hände egentligen med Cuba Gooding Jr.?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar