Samuel Taylor Coleridge kallade det för "willing suspension of disbelief"; människans förmåga och villighet att acceptera det osannolika och (hellre) det omöjliga för att tillåta sig underhållas. Vi accepterar zombiepirater, ljussablar och superhjältar så länge historien hänger ihop och håller de löften den lovar. Om det finns magi så finns magi och det är okej, men om magi inte finns så får det inte plötsligt dyka upp utan förklaring. Något annat kan eventuellt fungera som ivägslängd humor.
Shallow Hal bryter den regeln. Livscoachen - eller vad man nu ska kalla honom - Tony Robbins spelar sig själv, men här kan han hypnotisera den patologiskt ytlige Hal (Jack Black) så att han tänder på kvinnors insida i stället för deras utsida. Problemet är att det yttrar sig som något som bara kan beskrivas som magi, utan att Tony Robbins någonsin beskrivs som magiker. Tvärtom påstås han föreställa verklighetens Tony Robbins.
När Hal hypnotiserats så kan han omedelbart se hur vackra människor är på insidan, men han tror att han bara ser vackra människor. Alltså: en ful god kvinna ser vacker ut för honom, och han tror att hon är vacker, men hans kompisar står och gapar och undrar varför han är så tänd på den fulingen. Detta trick klarar han av på avstånd och jag undrar varför Tony Robbins inte arbetar för rättssystemet; hans telepatiska talanger hade varit användbara.
Hal träffar Rosemary (Gwyneth Paltrow) som egentligen ser ut som Gwyneth Paltrow i fatsuit men i Hals ögon ser ut som Gwyneth Paltrow. Han blir förälskad i henne, hon är först misstänksam för vem kan väl vara attraherad av henne men han övertygar henne och de inleder en romans. Här finns det faktiskt några roliga ögonblick som bygger på klyftan mellan Rosemarys verkliga storlek och Hals bild av henne, men sekvenserna ställer också frågor om exakt hur Robbins hypnos fungerar. När Rosemary har kläder på sig ser Hal dem som små men när hon tar av sig dem försvinner trolleriet och de blir enorma.
Innan han träffade Tony Robbins sysslade Hal med att dejta vackra kvinnor. Hur lyckas en vanlig man som ser ut som Jack Black med det? Han har manusförfattaren på sin sida, så klart. Den osannolikheten är långt ifrån det värsta med Shallow Hal. Värre är Hals bakgrundshistoria. När han var liten satt han vid sin fars dödsbädd och den gamle yrade att "young hot women" var meningen med livet, och att Hal aldrig skulle bli förälskad; det var misstaget fadern hade gjort med Hals mor. Sen dör fadern och lille Hal är traumatiserad. Han förtränger alltihop och det yttrar sig som besatthet med fysisk skönhet. Hur mörk får en komedi bli, egentligen, samtidigt som den låtsas vara ljus och pigg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar