Professor Sebastian Bergman (Rolf Lassgård) är Sveriges främste expert på gärningsmannaprofilering. En gång i tiden var han tydligen respekterad men nu har han väldigt dåligt rykte och i inledningsscenen får vi se varför. Han ska föreläsa för en sal full av poliser men ägnar sig mest åt att kommentera de kvinnliga åhörarnas utseende. Vad det var som förvandlade honom till denna slemmige slashas är från början oklart, men han visar sig ha en bakgrund som fick mig att tro att det fanns en TV-serie som jag missat; filmkaraktärer brukar inte ha varit med om så här mycket innan filmen börjar.
Bergmans mor dör och det blir hans uppgift att rensa ut hennes hus för att kunna sälja det. Där hittar han trettio år gamla, undangömda brev från en Petra Andersson som desperat försöker hitta honom men som aldrig lyckades. Samtidigt hittas på orten en tonårspojke mördad, knivhuggen trettio gånger och med hjärtat utskuret.
Bergman vill ta chansen att komma tillbaka och börja jobba igen, men ingen vill ha med honom att göra. Han betraktas som en uppblåst snobb, en manschauvinistisk relik och en obehaglig föredetting. Han går till sin gamle vän Torkel Höglund (Tomas Laustiola) som sköter fallet, men till och med då måste han dra upp en gammal tjänst för att få lov att vara med. Bergman börjar jobba men missbrukar genast förtroendet genom att använda sig av polisresurser för att söka upp den mystiska Petra Andersson.
Den fördömde är en rätt smart och välbyggd kriminalhistoria. Berättelser som denna bygger på att det finns ett ordentligt gäng med karaktärer så att man inte ska kunna peka ut mördaren bara för att han är den ende icke-polisen som får fler än två repliker, och Den fördömde serverar en hel hög potentiella misstänkta samt tillräckligt med villospår och falska ledtrådar för att hålla oss underhållna och undrande ända fram till det slutgiltiga avslöjandet. Samtidigt får vi se sekvenser från den mördades siste kväll i livet, sekvenser som ständigt ändras utefter polisernas rådande hypotes. Lösningen är flerbottnad och tillfredsställande.
Bergman är på sätt och vis ett klassiskt "outhärdligt geni", ungefär som dr House, men han är varken så genialisk eller så outhärdlig även om han verkligen är en obehaglig människa. Han är bra på det han gör men för en gångs skull är det inget alibi för att vara ett svin och Den fördömde försöker aldrig göra hans svinighet underhållande, den bara presenterar honom som han är och ger oss en förklaring, men ingen ursäkt.
Jag ser fram emot att se andra delen i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar