Den här filmen vill vara en svart komedi och borde ha varit en svart komedi. Den försöker till och med låtsas att den är en svart komedi, men lyckas med konststycket att samtidigt vara för allvarlig och för ljus. Dess ämne passar illa för någondera.
Rose Lorkowski (Amy Adams) är en kvinna med problem. Hon är ensamstående mor till sjuåriga Oscar (Jason Spevack), vars far är hennes high school-pojkvän Mac (Steve Zahn). De ligger fortfarande med varandra trots att han numera är gift med Heather (Amy Redford) och har bildat familj med henne. Roses syster Norah (Emily Blunt) är en fuckup som bor hos deras far Joe (Alan Arkin) som går från hopplös affärsidé till hopplös affärsidé och lovar Oscar sånt han inte kan hålla. Själv arbetar Rose med att städa hus åt kvinnor som lever det liv hon önskar sig: de är gifta, välbärgade, framgångsrika mödrar.
Från Mac, som är polis, får Rose tipset att börja arbeta med brottsplatsstädning. Tillsammans med Norah ger sig Rose in i branschen; de kommer till platser där människor dött och städar upp allt blod och betydligt obehagligare saker. De vet ingenting om det men hoppas på lätta pengar. Den enarmade Winston (Clifton Collins Jr), som driver en städbutik, lär dem grunderna och lyckas injicera lite vett i deras kaotiska liv.
Det är en mörk historia som hade fungerat med ett visst avståndstagande. I stället behandlas den piggt och soligt, som om Roses problem bara är småbesvär och det faktiskt är kul att släpa nedbajsade madrasser till containern. Samtidigt är det uppenbart att de här människorna lever i förtvivlans skuggor, men det förstår vi trots det vi får se, inte på grund av det. Det är som att lyssna på en munter visa om massmord; dissonans uppstår och effekten blir skarp och obehaglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar