tisdag 17 mars 2015

Locke (2014) - 6/6


Det här är en film på samma tema som Buried, 127 Hours, All is Lost, och för den delen även Brake: En enda karaktär fast på en enda plats. Liksom Buried och All is Lost hör den till de renare exemplen på formen. Här sitter Tom Hardy i en BMW som han inte lämnar på hela filmen, och resten av rollistan förekommer bara som röster i hans telefon, som han pratar i nästan oavbrutet. De korta stunder då telefonen är tyst talar han i stället till sin sedan länge döde far, en man vars frånvaro och skugga han hela sitt liv försökt lämna bakom sig.

Hans Ivan Locke är en man som är omtyckt av alla han känner, från fru och barn till chefer och underlydande. Han är en klippa, rättskaffens som få. Men för sju månader sen gjorde han ett misstag och hade ett engångsligg, och nu ska hans barn födas, och i morgon är det dags att hälla betong i grunden till den byggnad som skulle vara hans karriärs krona, och hans fru vet ännu ingenting om hans otrohet.

Så han sätter sig i bilen och kör mot sjukhuset i London, och han ringer. Han ringer kvinnan som ska föda. Han ringer sin fru och erkänner. Han pratar med sina söner om att han inte kommer att hinna hem till matchen de sett fram emot att se tillsammans. Han ringer sin assistent som nu måste ta ansvar långt bortom vad han känner sig redo för. Han ringer polisen för att bekräfta vägspärrstillstånd, och lokalpolitiker när tillstånden inte är klara.

Locke är pragmatisk och rationell. Hans enstaka känsloutbrott händer bara när ingen lyssnar utom vi, och han hämtar sig fort. Samtidigt verkar varenda annan människa i världen vara slav under impulser och instinkter, och det är Locke som ensam måste hålla ihop allting, medan hans värld går i spillror.

En film som Locke hänger naturligtvis på en enda sak, och det är huvudrollsinnehavarens skicklighet. Här har de hittat Tom Hardy, som redan har varit bra (se Warrior) och nu bestämmer sig för att fräsa iväg sin karriärs hittills bästa prestation. Det är rätt tillfälle och jag förstår varför det blev nu. De här rollerna är godis för skådespelare; chanser att utan distraktion ge allt de har och bära en hel film, eller tappa den. Hardy bär sin.

Inga kommentarer: