Sen Takens välförtjänta framgång kan Liam Neeson bara kassera in de här rollerna. Japp, än en gång är han en medelålders hårding som löser problem med hjärna, muskler och pistol. Att karaktärens namn, Bill Marks, inte ligger alldeles för långt ifrån Takens Bryan Mills är nog ingen slump.
Nu kommer Non-Stop aldrig i närheten av Taken, och Bill Marks är ingen Bryan Mills heller. Han är flygpolis, en man vars jobb det är att sitta beväpnad i första klass och vänta på att något ska gå åt helvete - ett bombhot, en kapning, vad som helst. Normalt händer förstås ingenting.
Men detta är ingen normal flygning. Han stiger på Londonplanet i New York, tar sig en cigg på toaletten, och får sms som berättar att en av passagerarna kommer att dö var tjugonde minut om inte 150 miljoner dollar förs över till ett schweiziskt konto.
Att gå igenom resten av handlingen, eller ens några detaljer, är dumt och meningslöst. Hela poängen är att se Bill Marks försöka reda upp situationen, tänka snabbt, använda nävarna, ta kommandot och råka ut för elände - något han är väldigt bra på.
Det är underhållande. Liam Neeson har bekvämt sjunkit ner i sitt fack och tänker nog tillbringa tio år med att göra precis det här, och göra det bra. Filmens stora problem kommer i upplösningen, när mysteriet ska få sin lösning.
Riktigt bra filmmysterier finns i två versioner: de som man själva räknar ut svaret på två sekunder innan filmen avslöjar det, och de som man inte lyckas lösa men så fort man får veta lösningen undrar man hur man inte kunde fatta det själv.
Non-Stops mysterium tillhör inte någon av de kategorierna. När vi får veta lösningen så funkar den, visst, men det hade precis lika gärna kunnat vara något annat. Inget har pekat på just det här svaret över alla andra möjliga. Det är också här nånstans som filmens logik brakar ihop och vi avslutar med en actionfest.
Med en bättre tredje akt hade Non-Stop varit en riktigt bra thriller. Nu fungerar den för stunden, främst för att Liam Neeson tröskar på i sin bästa stil, men är väldigt lätt att glömma efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar