Krigsveteranen Hank Deerfield (Tommy Lee Jones) får ett oväntat telefonsamtal: hans son Mike (Jonathan Tucker), soldat stationerad i Irak, har försvunnit från sin bas hemma i USA. Hank tror först inte på det; om sonen hade kommit hem från Irak hade han väl ringt? Men han övertygas, säger farväl till hustrun Joan (Susan Sarandon) och kör iväg för att själv börja leta efter Mike.
Mikes kropp hittas, styckad och uppbränd. Tillsammans med den lokala polisen Emily Sanders (Charlize Theron) startar Hank en halvprivat utredning för att ta reda på vad som hände sonen. Resten av poliskåren verkar inte bry sig, och armén har hittat sitt svar.
Allt bra med In the Valley of Elah kommer från Tommy Lee Jones. Han är specialist på de här karaktärerna - tysta, starka, tuffa, med vilja av järn. Vi ser Hanks känslor bara genom de allra minsta antydningar. Han har levt sitt liv efter en oböjlig kodex och på något plan tror han nog att andra människor också gör det. Vi anar den bubblande vreden under den hårda ytan men vi får aldrig se den.
Det kanske är där det går fel, men det hade nog varit ett svek mot Hank Deerfield att visa honom bryta ihop i raseri. Ändå blir det en alltför lågmäld upplösning och den riktiga känslomässiga kraften uteblir. Det här borde vara upprörande, det borde få blodet att koka. I stället är det bara ännu en film om något hemskt som händer, och även om jag förstår innebörden i Hanks slutliga gest känner jag ingenting för den. Det är inget nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar