Dog Soldiers regissör Neil Marshall gjorde även 2005 års Descent, och precis som i den filmen visar han i Dog Soldiers att han har talang och potential men inte förmågan att föra det ända fram. Medan Descents problem är lätta att identifiera är det svårare med Dog Soldiers; den kunde precis lika gärna ha fungerat fantastiskt.
En grupp brittiska soldater hoppar fallskärm över skotska högländerna för att delta i en övning. Väl på marken hittar de resterna av ett förband som slaktats av okända motståndare. Soldaterna blir anfallna och försöker försvara sig men lider förluster. Tillsammans med zoologen Megan, som de träffar på av en slump, söker de skydd i ett till synes övergivet hus. Där tvingas de inse sanningen: deras fiender är varulvar.
Det hade kunnat bli löjligt, men det hade också kunnat bli tätt, mörkt, otäckt och spännande. Dog Soldiers blir ingetdera utan slösar bort sitt lovande upplägg och blir bara tråkig. Soldaterna barrikaderar sig i huset, anfalls, förlorar en kamrat, försöker fly med en bil, förlorar fler kamrater, får veta obehagliga hemligheter och fortsätter slåss. Människor dör, varulvar härjar, karaktärer avslöjas som varulvar och det slutar precis som man kan vänta sig.
Först trodde jag att Dog Soldiers led av att de stackars utsatta huvudpersonerna var soldater i stället för vanliga människor, men det störde ju inte Aliens. Nu tror jag i stället att problemet är att huvudpersonernas obligatoriska bakgrundshistorier är så platta och ointressanta; jag bryr mig aldrig om dem utan de är bara där för att vara beväpnade män som slåss med varulvar. Då är varulvarna intressantare och har dessutom en legitim beef, så varför skulle jag heja på soldaterna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar