Frequently Asked Questions About Time Travel är en smart, originell liten film som är fylld med bra idéer, innovativa visuella skiften och inte ett tråkigt ögonblick. Den kommer riktigt nära storhet men håller tillbaka i sista ögonblicket och hade kanske en idé för lite, men den önskade så hett att den hade den där sista idén också att den blev tvungen att skylta med den och sen erkänna att den inte fanns. Det var den stora besvikelsen som gjorde att jag inte kan hylla den, men den är fortfarande en spännande och bra skapelse.
Toby (Marc Wootton), Pete (Dean Lennox Kelly) och Ray (Chris O' Dowd) är tre nördkompisar med hopplösa jobb, som gillar att titta på film och hänga på den lokala puben medan de klagar på film och pratar om nördsaker. Toby har en liten anteckningsbok med bra idéer som han säkert kommer att göra film av en dag, och den filmen kommer att vara bättre än allt skit som går på bio nu för tiden. Ray har precis fått sparken och älskar att prata om tidsresor; Toby och Pete slår vad om huruvida han kan gå fem minuter utan att nämna det. Det kan han oftast inte.
En vanlig kväll på puben träffar Ray på Cassie (Anna Faris) som börjar prata om tidsresor. Han antar att det är nån form av practical joke när hon berättar att hon själv är tidsresenär från framtiden. Hennes jobb är att skydda det förflutna från "editors" som reser tillbaka i tiden för att förbättra historien genom att döda människor när de peakat. Jimmy Dean, Jimi Hendrix, Amy Winehouse, ni fattar. När Ray berättar för sina kompisar att han såg igenom deras lilla skämt har de ingen aning om vad han pratar om.
Pete går på toaletten och när han kommer tillbaka är puben full av döda kroppar. En av dem är hans egen. Han springer in på toaletten igen - jag antar att precis vad som helst är en trovärdig reaktion under omständigheterna - och när han kommer in igen är allt som vanligt. Han drar med sig sina två kompisar för att försöka göra om exakt det han gjorde, och resultatet blir att de reser tillbaka i tiden en liten bit. De ser sig själva sitta och prata vid bordet och Cassie är där igen.
Det är nu filmen kommer igång. De hamnar i en postapokalyptisk framtid, Pete går in på toaletten och kommer tillbaka skäggig efter att ha tillbringat veckor med att desperat hoppa mellan olika tidsperioder. De ser glupska jättemyror och antika föremål från deras egen framtid, och de hittar en väggmålning som föreställer dem själva, klädda som de är, sittande vid bordet som de nyss lämnade. Världen och tidslinjen krånglas till, vrids in på sig själv och det enda som är klart är att de tre på något sätt blir berömda. Men hur? Det var det avslöjandet jag satt och väntade på med barnslig förtjusning, övertygad om att det skulle vara något fantastiskt. Filmen hade gett mig den förhoppningen.
Tyvärr infriades den inte, vi får aldrig veta vad det var för något briljant som de hittade på, och filmen slutar genom att tappa taget om sin egen mening. Det är synd på en bra idé som är genomförd med mycket skicklighet och humor.
Se gärna Frequently Asked Questions About Time Travel, den är både rolig, klipsk och ovanlig. Vänta dig bara inte alldeles för mycket, för filmskaparna sprang in i en vägg som de inte kunde ta sig igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar