När pokerproffset Nick "The Greek" Dandolos mot slutet av sitt liv var pank och spelade femdollarspoker fick han frågan hur han kunde spela för småpengar när han en gång i tiden vunnit och förlorat miljoner. Han ska ha svarat "hey, it's action, isn't it?". Jag antar att det var samma inställning som drev Eddie Murphy under nittiotalet; antingen gör man The Adventures of Pluto Nash och Vampire in Brooklyn eller så gör man ingenting alls.
Titeln låter som en komedi (ni vet typen, Down and Out in Beverly Hills, Moscow on the Hudson) och filmen marknadsfördes som en skräckkomedi men jag minns inte ett enda skratt. Snarare är det en ganska mörk och obehaglig historia som behandlas på ett mycket opassande sätt.
Ett fartyg anlöper Brooklyn och befinns fullt av lik. Det är tydligen Maximilians (Eddie Murphy) verk; han har livnärt sig på besättningen under resan från sin karibiska hemö. Maximilian är en "connoisseur of death" som uppskattar ett bra mord och ogillar klantigt, klumpigt dödande. Skrattar ni än? Han skaffar sig en odöd tjänare (Kadeem Hardison) och börjar leta efter en halvvampyr som ska leva i Brooklyn. Maximilian är nämligen den siste vampyren i världen och behöver hitta en annan vampyr för att inte dö innan det blir fullmåne.
Halvvampyren i fråga, barnet till en av Maximilians vänner och dennes mänsklige flickvän, visar sig vara Rita (Angela Bassett). Maximilian måste närma sig henne, isolera henne från hennes vänner och få henne att ty sig till honom och endast honom. Detta påminner mig om något. Det är hur som helst så hon ska bli vampyr; han inleder hennes förvandling med ett bett i halsen men den kan inte fullbordas om hon inte dricker en oskyldigs blod.
Maximilian nästlar sig in i hennes sociala krets och använder sina färdigheter inom mord och formförändring för att göra sig av med hennes vänner och älskade. Ritas värld rasar samman, hon kan inte lita på någon och Maximilian har onda planer som hon inte vet om. Japp, en klassisk komedi.
Det hade kanske kunnat bli en hygglig skräckfilm av Vampire in Brooklyn med någon annan i huvudrollen och utan den feghet som utmärker hela projektet. Det är som om Murphys namn skapade en kedjereaktion i filmskaparnas huvuden: Murphy är med - Murphy är en stjärna - Murphy är en komiker - filmen måste bli en komedi. Men den var och förblev en skräckfilm, och nu fastnade den halvvägs mellan genrerna utan att fungera i någondera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar