Cujo är en av ganska få Stephen King-böcker som jag inte läst, så jag kan inte svara för hur väl filmen följer boken eller hur otäck boken är. Jag kan tänka mig att situationen som utgör lejonparten av Cujos koncept fungerar bättre i text än den gör på film, där vi utifrån måste följa med karaktärerna minut för minut i stället för att leva inne i deras huvuden i den takt som författaren bestämmer.
Titelns Cujo är en sanktbernhardshund, och redan där känner jag att någon gjort ett misstag. Sanktbernhardshundar må vara stora, tunga och fysiskt kapabla att vara farliga för människor men de ser fundamentalt snälla ut. Även vad gäller hundrasen kan jag tänka mig att det fungerar bättre på boksidan där vi inte behöver se Cujo utan bara får beskrivet för oss hur hemskt det är att en så vän varelse plötsligt blivit en dödlig fiende.
Det är nämligen precis vad som händer. Cujo bits av en rabiessmittad fladdermus och blir tokig. Han dödar sin ägare Joe (Ed Lauter) och hade förmodligen gett sig på dennes fru (Kaiulani Lee) och son (Billy Jacoby) också om de inte redan rest sin väg. Han driver runt familjens hus när en bil kör upp. Där sitter den otrohetsdrabbade Donna Trenton (Dee Wallace) och hennes son Tad (Danny Pintauro). Bilen bryter samman och Cujo håller vakt utanför.
Om du tycker att det låter som besynnerligt beteende för en rabiessmittad hund så håller jag med. Jag är över huvud taget väldigt skeptisk till huruvida rabies orsakar mordisk aggression, men det är hur som helst det lilla problemet. Det stora problemet är att det inte är så mycket som händer och inte så mycket som kan hända. Donnas son blir svagare och svagare av värme och törst, folk dyker upp och dödas av Cujo, och till slut blir Donna tvungen att ta saken i egna händer. En förutsägbar twist följer, och sen är det eftertexter.
Cujo är en hyggligt välgjord film vars black om foten utgörs av att hunden aldrig blir otäck och att den försöker dra spänning ur en väldigt statisk situation. Det blir tidigt uppenbart att det måste vara Donna som fixar det hela i slutändan och det är inte svårt att förutsäga vad som kommer att hända när hon äntligen når samma slutsats. King kunde åtminstone valt en mer originell metod åt henne; nu påminner det hela alldeles för mycket om Signs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar