Martha Marcy May Marlene (2011) - 4/6

Martha (Elizabeth Olsen, syster till Ashley och Mary-Kate) kallas för Marcy May, säger Marlene när hon svarar i telefon och lever i ett besynnerligt kollektiv där den karismatiske Patricks (John Hawkes) ord är lag. Medan männen äter väntar kvinnorna på sin tur, man väcks på morgonen av grytor som smälls ihop, och då och då dyker det upp en ny kvinna som skolas in via drogad våldtäkt.

Hur Martha hamnade hos den här sekten - för en sekt är det, även om inga religiösa detaljer kommer i dagen - är diffust. Något hände som drev henne till att söka mening utanför det vanliga samhället, och när hon slutligen lämnar sekten letar hon fortfarande efter den där meningen. Hon ringer sin syster Lucy (Sarah Paulson) som inte hört av henne på två år och förklarar förvirrat att hon inte vet var hon är. Lucy kommer rusande och hämtar hem henne till det stora huset hon delar med sin framgångsrike man Ted (Hugh Dancy). Martha får bo hos dem men hon vet inte hur man beter sig bland vanliga människor och rädslan för att sektmedlemmarna ska komma och leta efter henne gör henne allt mer rädd. Paranoian växer.

Martha Marcy May Marlene kastar oss fram och tillbaka i tiden. Vi följer Marcy May hos sekten med sex, disciplin, inbrott, skjutträning och trädgårdsarbete samtidigt som vi får se Martha misslyckas med att anpassa sig till livet i Connecticut där det inte är okej att gå omkring naken eller gosa ner sig i sängen med ett gift par medan de har sex. Ibland är det glasklart, oftast är det förvirrande, och det hjälper oss att leva oss in i Marthas opålitliga sinnevärld.

Elizabeth Olsen är kusligt bra i denna, en av hennes första filmroller som vuxen. Marthas känslor verkar ha bränts bort eller åtminstone gömts bakom opålitliga murar; om detta hände hos sekten eller tidigare får vi aldrig veta. Hon ser förföljare och plågoandar bakom varje hörn, hon verkar inte ha någon uppfattning om sociala regler eller vanlig artighet och inte ens när hon får klart för sig att hon behöver hjälp verkar hon begripa vad det innebär.

Sarah Paulson finns där som ett känslomässigt ankare; Lucy älskar sin syster djupt och är beredd att offra mycket för hennes skull, men det finns gränser. De gränserna kommer betydligt tidigare för Ted, som Hugh Dancy porträtterar som en man som försöker och försöker men som tycker att han hamnat i en väldigt orättvis situation.

Martha Marcy May Marlene har storhet, men ingenstans att ta vägen. Den har djupt äkta skådespelarprestationer; inte en enda karaktär förefaller vara en karaktär utan en riktig människa som bara råkat filmas, och en paranoid spänning som har lätt att gripa tag i tittaren. Den är förvirrande för det mesta men det behöver inte vara dåligt. Problemet är snarare att den bygger upp, bygger upp, bygger upp och sen inte leder någonstans. När den avslutar är det med ett av de sämsta och mest otillfredsställande slut jag sett, som slår sönder all dramaturgi och inte bryr sig om vad som händer.