Serenity (2005) - 6/6

Jag har en förkärlek för vissa typer av karaktärer. En av dem är krigaren som slåss för en fredlig värld där det inte finns plats för honom, för vad ska en fredlig värld ha en krigare till? Jag är också förtjust i filmskurkar som inte är onda och knappt ens missledda utan hamnar i konflikt med hjältarna på grund av förståeliga åsiktsskillnader. Så när dessa två möts i samma karaktär, som i Serenitys namn- och hänsynslöse agent spelad av Chiwetel Ejiofor, är det svårt för mig att tycka illa om honom.

Han är en tilltalande skapelse. Ärofull, disciplinerad, hängiven, en övertygad och övertygande utilitarist som är beredd att begå vilka onda dåd som helst, i full vetskap om att de är onda, för att skapa en bättre värld. Han arbetar för Alliansen, ett rymdimperium som med full ärlighet verkar ha mänsklighetens bästa för ögonen. Det som placerar dem i skurkrollen är att de inte vill låta de fria andar som är vanliga bland filmhjältar leva som de vill; tvärtom startar de gärna krig för att tvångscivilisera hela galaxen.

Alliansen är ute efter River Tam (Summer Glau), psykotisk telepat och övermänsklig stridsmaskin som tillfredsställer regissören Joss Whedons välkända svaghet för späda tjejer som kickar röv. Hon räddas ur ett obehagligt allianslaboratorium av sin bror Simon (Sean Maher) och syskonen tar sin tillflykt ombord på fribytarskeppet Serenity som tillhör kapten Malcolm Reynolds (Nathan Fillion), en Han Solo uppdaterad för 2000-talet. Han och hans besättning av krigsveteraner, vapenfetischister och teknikgenier håller sig vid liv med småjobb på båda sidor om lagen medan de försöker hålla sig undan från Alliansen och Reavers, barbariska bärsärkar som roar sig med mord, våldtäkt och kannibalism.

Serenity är en mycket polerad film. Jag skulle gärna använda ordet "tillrättalagd" om det inte hade en så negativ klang. Intrigen består av ett dussin kugghjul som passar perfekt i varandra. Handlingen rullar på utan att ett enda ögonblick stanna upp eller rusa fram. Karaktärerna pratar som om de haft veckor på sig att förbereda varenda kvick replik, vilket gör de få ögonblick när de tas på sängen desto mer underhållande.

Mina referenser till Star Wars ovan är inte bara avsiktliga utan högst passande. Liksom Star Wars är Serenity en rymdopera och en västernfilm i rymdmiljö. Galaxavgörande händelser behandlas med en charm och en humor som inte för ett ögonblick låtsas om att allt inte är på blodigt allvar. Hjältarnas käftande är lika underhållande som deras strider mot fienden. Att det i Serenity dessutom finns en moralisk tvetydighet, att skurkarna inte är skurkar för att de utsetts till skurkar och klätts i ansiktslösa rustningar, gör att mitt vuxna jag kan uppskatta den desto mer även om jag som barn förmodligen hade föredragit Star Wars.

Serenity är en actionfilm, men den är en actionfilm med hjärta, hjärna och intressant intrig. Jag förstår inte varför vi inte ser det oftare.

13/4: The Green Hornet (2011)

Jag sa ursprungligen att jag skulle skriva om Insignificance i dag, men nu var Serenity min första fan request och den måste jag ju hedra så fort som möjligt. Insignificance följer vid tillfälle.