En del filmer har en röd tråd som löper rakt igenom och som inte tillåter någon distraktion. Andra har en huvudintrig men pysslar lite vid sidan om också. Åter andra består av små historier som radas upp efter varandra och förhoppningsvis blir en summa i slutet. Det finns väldigt bra filmer i den sista kategorin (jag är till exempel nästan orimligt förtjust i Interstate 60), men genren bygger på att var och en av de små historierna i sig är intressanta och underhållande.
The Hurt Locker fallerar på den punkten. Den följer ett amerikanskt bombdesarmeringsteam i Irak genom uppdrag efter uppdrag och däremellan vila, festande, bråk och allt annat som måste finnas med i krigsfilmer. Hjälten är William James (Jeremy Renner), en oortodox soldat som följer sina instinkter och förskräcker männen han måste samarbeta med. Han kommer till teamet som ersättare efter att hans företrädare dog under ett uppdrag som inte gick som det skulle.
Sen rullar det på. En bomb sprängs, en man dör, det bråkas, en ny bomb måste desarmeras, en pojke säljer DVD-skivor, en bomb till, pojken hittas död, fler bomber, några fler som dör, mer bråk, och jag inser att jag sedan länge tappat intresset.
Det borde vara fascinerande, hypnotiskt, tätt. Männen befinner sig ständigt sekunder från brinnande förintelse. De lever i en miljö där vem som helst kan tänkas vilja se dem döda. Jag borde sitta som nitad och följa deras arbete med andan i halsen.
Men det händer inte. Jag saknar sammanhanget. Jag får ingen anledning att bry mig om sergeant James som verkar fixerad vid att gå sin egen väg, vare sig det är bra eller inte. Sådana karaktärer återfinns bland de mest minnesvärda i filmhistorien, men då måste de övertyga oss, inte bara sig själva. De måste vara charmiga, tilldragande, eller i alla fall psykotiska på ett underhållande sätt så att vi kan sitta och vara glada att vi slipper umgås med dem i verkligheten. James är bara irriterande.
Då och då dyker en duktig skådespelare upp och skickar in en liten pärla till insats, men det varar bara en kort stund och hans plats tas av en ny bomb, inte intressantare än någon av de tidigare. Jag hade hellre sett mer Guy Pearce eller Ralph Fiennes.
16/4: 13 Assassins (2010)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar