lördag 16 april 2011

13 Assassins (2010) - 5/6


Det finns en handfull genrer som inte borde kallas för genrer, de är miljöer. Ombord på ett rymdskepp kan man ha en kärlekshistoria, en skräckfilm, en ändlös rad actionsekvenser eller ett karaktärsdrivet drama, men eftersom de utspelar sig just ombord på ett rymdskepp kallas filmen för science fiction oavsett vad det är som händer. Likadant förhåller det sig med fantasy och med både västern- och samurajfilm. Mellan de två senare har det skett betydande korsbefruktning, eftersom de ofta rör så snarlika teman trots sina markant olika ytliga kännetecken.

13 Assassins är ett bra exempel. Bakom hedern och inflexibel bushido döljer sig en historia som lika gärna kunde ha utspelat sig i Arizona under senare hälften av 1800-talet, i alla fall i Hollywoods version av den miljön vilket är lika passande eftersom samurajfilmernas kultur inte heller fanns utanför den moderna mytens värld.

Under shogunatets sista årtionden råder fred i Japan. Samurajerna förvandlas mer och mer till aristokraters tjänare och det är sällan de använder sina svärd. Shogunens halvbror Naritsugu (Goro Inagaki) bekämpar tristessen genom sina hobbies: våldtäkt, mord, lemlästning och bågskytte med levande måltavlor. Han försvarar sina handlingar med att det är hans roll att härska och hans tjänares att lyda. Den som skämmer bort sina tjänare gör dem en otjänst.

När Naritsugu börjar stiga i de politiska graderna sprider sig oron över vad han kan få för sig att göra med mer makt. Den gamle och respekterade samurajen Shinzaemon (Koji Yakusho) får i hemlighet uppdraget att döda Naritsugu och han samlar ihop män han litar på, titelns tretton mördare.

Här syns tydligt kopplingen till så många liknande historier. I Shinzaemons grupp återfinner vi många kända arketyper: bossen, veteranen, den lustige tjockisen, killen som skrattar åt allt, ynglingen som inget hellre vill än att imponera på de äldre och erfarna, den respektlöse nykomlingen och gamlingen med en personlig vendetta.

13 Assassins består av två skilda delar. Den första delen presenterar Naritsugu och Shinzaemon, visar hur Shinzaemon samlar ihop sina krigare och planerar operationen som en general, och lägger upp konflikterna mellan Naritsugus samurajer och Shinzaemons. Den andra delen utgörs av en lång, grym, blodig, hård och konstant spännande stridsscen, där Shinzaemons krigare slåss mot en till synes oändlig ström fiender.

Filmhjältar brukar antingen dö snabbt och plötsligt eller få enormt mycket stryk och överleva. I 13 Assassins kan en hjälte slås sönder och samman, resa sig, slås sönder och samman igen, resa sig, och slås till marken och dödas. Det är inte många av de tretton som fortfarande står upp när filmen är över. Byn där de till slut möter Naritsugu och hans samurajer förvandlas till brinnande ruiner. Gyttjan tycks få eget liv och börja sluka de döda framför våra ögon.

13 Assassins är en välkänd historia och känns ofta som om den innehåller för många allvarliga ansikten med likadana frisyrer på män klädda i likadana kläder, men den är väl berättad och hedersmotivet betraktas ur flera olika vinklar. När Shinzaemon möter Naritsugus närmaste man, klinga mot klinga, är det lätt att fråga sig om det egentligen är någon skillnad på dem. De leds till dödens kant av sina principer.

Att Naritsugu inte är som de, det står däremot klart från början. I den här filmen bär han den svarta hatten.

23/4: Birdy (1984)

Inga kommentarer: