Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father (2008) - 6/6

Jag gråter inte särskilt ofta, vare sig av film eller av någon annan anledning. När en film får mig att gråta är det för att filmskaparna var skickliga manipulatörer som råkade pricka rätt hos just mig. Inget ont i det. Konst är till för att provocera fram känslor.

När jag grät av Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father var det annorlunda och det är därför den är speciell. Dess skapare Kurt Kuenne framstår nämligen inte som en manipulatör. Han är en, det har han själv erkänt, men framför allt har han gjort en film om en gammal kompis och om den sliter sönder tittarens hjärta så är det för att den sliter sönder Kuennes eget hjärta.

Kurt Kuennes vän hette Andrew Bagby och mördades vid av sin före detta flickvän Shirley Turner som inte gillade att bli en "före detta" flickvän. Kuenne började då göra en film om sin vän och när det visar sig att Turner är gravid med Bagbys barn adresserar Kuenne filmen till det barnet, titelns Zachary. Filmen blir en berättelse om den far som pojken aldrig kommer att få träffa.

Han reser tvärsöver USA och korsar Atlanten för att prata med Bagbys vänner och släktingar. Han låter dem berätta för kameran om sin döde vän. Han drar fram alla de gamla filmer som han och Bagby spelade in när de var små - Bagby var alltid stjärnan i den spirande filmskaparens alster.

Samtidigt får vi följa historien om hur Bagbys föräldrar åker till Kanada, där Turner befinner sig, för att få träffa och ta hand om sin sonson. Turner kommer att åka i fängelse förr eller senare, och Zachary kommer att behöva någon som tar hand om honom. Hans farföräldrar vill att det ska vara de.

Deras kamp blir mer och mer desperat medan vi lär känna sonen de förlorade. Kuenne har hur mycket material som helst att arbeta med och han vet precis hur han ska använda det. Bagby som barn i en amatörfilm ersätts med ett vuxet par som berättar om sin älskade kurskamrat som lämnar plats för två förtvivlade åldringar som inte vill lämna sin sonson i en mörderskas händer.

Hon är själv en viktig karaktär i filmen och om det hade rört sig om ett fiktivt drama hade det varit hon som var intrigens katalysator. Som det är så har allt vi ser faktiskt hänt och i slutändan kan Kuenne bara rapportera och tolka.

Det gör han. Och jag grät.

9/4: The Hurt Locker (2008)