Eastern Promises kommer en hårsmån ifrån att vara en helt fantastisk film. Nästan hela sin löptid är den faktiskt underbar. Sen kommer det en enda scen, inte ens särskilt lång, som till synes utan anledning ändrar betydelsen hos allt vi dittills sett. När scenen är över nämns dess innehåll aldrig mer. Om den scenen hade klippts bort hade resten av filmen överlevt oskadd, och jag hade älskat den. Nu sitter scenen där som ett missljud mitt i en symfoni.
Berättelsen, så som den förefaller vara och borde ha varit: Anna Ivananova (Naomi Watts) är en barnmorska som just förlöst en rysk fjortonåring. Den nyblivna tonårsmodern dör och den enda ledtråden Ivananova har är en dagbok skriven på ryska och ett visitkort från en restaurang som visar sig ägas av den obehaglige Semjon (Armin Mueller-Stahl), en högt uppsatt man i ryska maffian.
Genom Semjon träffar Ivananova hans son (Vincent Cassel) som är far till det moderlösa barnet och Nikolaj Lusjin (Viggo Mortensen), som arbetar sig upp i den brottsliga hierarkin genom att ta på sig jobbet att se till att döda kroppar försvinner.
Semjons son klantar sig gång på gång och Lusjin räddar honom vilket imponerar på Semjon. På så sätt stiger Lusjin i graderna, men Ivananova finns hela tiden i bakgrunden och på något sätt kommer hon åt den hårde Lusjin. Kan det vara så att det finns en liten mjuk kärna kvar i denne brutale man? Det verkar i alla fall så när han med halvt dold ömhet råder Ivananova att försvinna. Stanna inte kvar i närheten av de här människorna.
Viggo Mortensen gör sin kanske näst bästa roll (den bästa förblir huvudrollen i A History of Violence) vilket i hans fall är ett högt betyg, och Naomi Watts är utmärkt som kvinna med ett uppdrag som hon känner en plikt att fullgöra även om det är farligt och leder henne in i trakter som hon vet väldigt lite om och inte vill beblanda sig med. Regin är felfri, replikerna klingar på plats och berättelsen fascinerar.
Sen kommer den där scenen, gör berättelsen till en lögn, och försvinner för att låta filmen fortsätta gå sin gilla gång som om ingenting hade hänt. Det hade varit bättre om så vore fallet.
3/5: Sin City (2005)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar