Först och främst: detta är en japansk film i original; jag såg den med engelska röster och därför är det de engelska namnen jag använder nedan. Jag har även läst boken den bygger på; jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att det gjorts en Ghibli-Miyazaki-film på den, för den är rätt vanlig europeisk-fantasy och inte alls vad jag väntar mig se när Hayao Miyazaki är i farten. Nu ändrades historien kraftigt mellan bok och film; inte mycket finns kvar förutom karaktärerna och den väldigt grundläggande premissen.
Den är att den artonåriga Sophie (Emily Mortimer), en hattförsäljerska i en steampunkfantasyvärld, förvandlas till en gammal kvinna (Jean Simmons) av en ond häxa (Lauren Bacall). Sophie hamnar i det omkringvandrande slott som ägs av den mäktige trollkarlen Howl (Christian Bale) och bebos av hans lärling Markl (Josh Hutcherson) och elddemonen Calcifer (Billy Crystal).
Filmen följer Sophies försök att bli av med häxans förbannelse, Howls kamp mot den onda Madame Suliman (Blythe Danner), ett krig som utbryter och blandar in slottets invånare, och Sophies försök att hitta Howls hjärta och lösa hans mysterium.
När man pratar Studio Ghibli måste man prata om det visuella och även om det inte är i klass med Spirited Away eller Prinsessan Mononoke så gör det ingen besviken. Det är en sprudlande fantasifull miljö vi får se. Flaxande bombplan, bevingade grodor, skuggvarelser, trollkarlar som förvandlar sig till fåglar, en levande fågelskrämma och magiska fyrverkerier. Och så slottet självt, en väldetaljerad steampunkskapelse som byter form flera gånger under filmen.
Howl's Moving Castle är vacker och intagande att se, men det är mer yta än djup. Trots en ibland svårgenomtränglig intrig så är det inte känslorna och handlingen som får en att fortsätta titta; det är en nyfikenhet på vad för underverk man ska få se härnäst. När man sett det en gång behöver man inte se det igen.
Den är att den artonåriga Sophie (Emily Mortimer), en hattförsäljerska i en steampunkfantasyvärld, förvandlas till en gammal kvinna (Jean Simmons) av en ond häxa (Lauren Bacall). Sophie hamnar i det omkringvandrande slott som ägs av den mäktige trollkarlen Howl (Christian Bale) och bebos av hans lärling Markl (Josh Hutcherson) och elddemonen Calcifer (Billy Crystal).
Filmen följer Sophies försök att bli av med häxans förbannelse, Howls kamp mot den onda Madame Suliman (Blythe Danner), ett krig som utbryter och blandar in slottets invånare, och Sophies försök att hitta Howls hjärta och lösa hans mysterium.
När man pratar Studio Ghibli måste man prata om det visuella och även om det inte är i klass med Spirited Away eller Prinsessan Mononoke så gör det ingen besviken. Det är en sprudlande fantasifull miljö vi får se. Flaxande bombplan, bevingade grodor, skuggvarelser, trollkarlar som förvandlar sig till fåglar, en levande fågelskrämma och magiska fyrverkerier. Och så slottet självt, en väldetaljerad steampunkskapelse som byter form flera gånger under filmen.
Howl's Moving Castle är vacker och intagande att se, men det är mer yta än djup. Trots en ibland svårgenomtränglig intrig så är det inte känslorna och handlingen som får en att fortsätta titta; det är en nyfikenhet på vad för underverk man ska få se härnäst. När man sett det en gång behöver man inte se det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar